La vie en rose

Varje dag i två veckor har jag tänkt fota och sedan blogga om potatisplantorna som tagit fart och frodas i komposten. Det är ju så ofantligt vackert att någonting som förkastats som skräp spritter till, lever upp och tar revansch på det viset. Potatisplantorna i komposten är som en modern fula ankungensaga. Men inga foton har tagits och ni får fantisera fritt om potatisens storslagenhet.

Oj vad tiden går fort. Nu har Manda lämnat oss efter blott ett blogginlägg. Hon kom och gick i symbios med rosornas blommande och vissnande. Det sörjs förstås här i Vallåsenska skogarna. Tills vidare gott folk: en miniserie om rosor. Plötsligt mindes jag: att ta bilder är bra. Någon, kanske var det Manda på hennes sista dag, kom in från trädgården med en påse nyponrosor till mig häromdagen. Det blev rosensocker och rosenolja och rosor på kinderna. Fast det sistnämnda fick jag inte med på bild, det får ni komma hit för att se. Annars blir jag rosenrasande.