Tomat

Tomater var något av det första som sattes på Vallis marker efter ägarbytet och sedan jag har vant mig vid dessa solmogna friodlade obesprutade kan jag inte längre uppskatta en vintertomat i kyldisken. Det är slut med det. Tomat äter vi på sommaren, på vallis som en förrätt med rökt hjorttoast. Eller på väg in från skörderundan precis som de är.

Veckans tävling!

Då var det dags igen. På en P-kväll för ett tag sen drack några i personalen den här lilla ironiska tutingen. En klassisk shot från åttiotalet, kanske till och med vanlig bland dåtidens restaurangmänniskor. Den består hursomhelst av två olika flytande substanser och en lite mer fluffig, och dricks med en tillhörande ramsa/sång. (ovanligt!) Frågan är, vad drack vi för något? Vinnaren vinner nog inte en rackare av den här digniteten utan något vi behärskar blanda bättre här på vallis. Lycka till! 

PS. extra poäng/shot/ätbar blomma för den tillhörande ramsan!

Hjälp!

Jag är medveten om att det finns apmånga (och det är många) sorters zucchini och i vår trädgården växer kanske en femtedel av dessa. Fast egentligen borde de väl delas upp under zucchini, squash och courqette? När jag jobbade i England fick jag lära mig att squash är mer lik en pumpa än en zucchini, innan det trodde jag att det var samma sak -different colour. Den här okända grödan har en konsistens som majrova när den är rå, doftar och smakar lite som gurka och blir mosig som en pumpa då den tillagas. Vet någon vad det är?

Snart är det vinter

Här är den: vår berömda snowy cake plate. Det säger typ KABOM och så är den ett faktum. Eller okej, det säger verkligen INTE kabom, inte ens med små bokstäver. Det hörs faktiskt inte alls, eller ytterst lite. Som ett lätt snöfall, tid att hålla eller hämta andan. Mer total tystnad. Magi med andra ord.

Gott

Nu är det färdigbloggat om röda vinbär och färskpotatis för i år. Istället börjar vi skörda höstens läckerheter, som kantareller, hösthallon och äpplen. Livet på landet oj så bra.

Omodärnt!

Fortfarande lite semester sådär och idag har jag tagit mig hela vägen till Halmstad, närmare bestämt Söndrum där den här hamburgerkedjan slagit upp portarna i sommar. Det är ju hemskt och tråkigt och så, men kanske allra mest så fruktansvärt omodernt! Jag förbluffas faktiskt.

Nåväl, mer vallis-relaterat är att västra Halmstad kryllar av nypon. Jag plockar, torkar och kokar soppa. 

Mexico

De mexikanska örterna breder ut sig över trädgården. Inte lätt att låta bli att inspireras. Fasanen saltbakar jag med epasote och salvia. Till den en cidersås med mexikansk dragon, kryddtagetes har även den mexikanska rötter och får toppa tallriken. Ett ugnsbakat sommaräpple fick sällskap av Annas plommonchutney. Sött salt och surt i en alldeles perfekt kombination. Den här rätten har utvecklats från att ha varit tveksam till en av mina sommarfavoriter.

Peek a bo

Igår avslutade vi sommaren med dunder och brak. Skaldjursafton med nästan hela staben på plats. Vårt supergäng delar nu upp sig och far på olika håll i Sverige och världen. Vilken böna står och degar bakom löken?

Inspirations- och insamlingsresa

Gott folk, nu är jag tillbaka i den skånsk-halländska myllan från en dryg veckas mat-och kulturresa. 

Ett bord som dignar så av östgötska kräftor och kantareller går nästan bara att få i skogarna kring Ulrika. Mina barndoms sommar- och höstlov tillbringades ofta i den svenska urskogen. Min kärlek till skogens skafferi är därmed orubbad och barnsligt envis. Trots ökat matintresse slår ingenting ett strå med smultron, en nyfiskad aborre och en alldeles orörd Karl Johan. En del av skogens guld tog jag med till vännerna i stan.

I Stockholm besökte jag parkteatern, matfestival och åt stans godaste ostron. Inspirationsbagaget är nu lite tyngre. På smaklust träffade jag Vallis ostleverantör, prisbelönta och omskrivna Boel. Efter en ambitiös smakrunda bestämde jag mig för att Boels Blå är Sveriges bästa ost och köpte med mig en kaka på krita. Boels kommer med säkerhet att finnas på vår meny i höst. Resten är ännu ett stort mysterium. Eller inte riktigt. Vi vet också att vi kommer servera rådjur, så långt som det räcker. Pär och jag klamrar oss alltså fast en bit in i höst, Boka  bord på helger så ses vi!