inspiration schminspiration

På Akademien har jag fått lära mig en hemskt massa lärorika saker. Som att risotto är en tolkningsfråga, att glass inte nödvändigtvis behöver vara kallt och kanske det allra viktigaste, att inspirationen inte kommer till den som sitter och väntar på den. Så detta är ett försök till att blogga i brist på inspiration. Eller egentligen inte. Jag blev faktiskt inspirerad av den där LCHF-posten mimi skrev.

Jag är en känslomänniska som har svårt för att hålla mig inom ramar, begränsningar och toalettringar. Och dieter. Januarimånader kan ändå alltid få mig på revideringstankar och de senaste åren har jag tagit för vana att bränna ett rejält hål i plånboken med att köpa senare oanvända gymkort i början av varje år. Senast idag gick ett par av mina sista hundralappar till drömmar om ett regelbundet förhållande med ett löpband. Och i helgen gick mina tankar och inspiration till att skapa matkonst av några vildsvinskotletter till något som liknar mer ett klart och tydligt LCHF-projekt än ett mer för mig vanligt kreativt kolhydratskaos. Här är en bild på vad som tydligen är helt i enlighet med en bra LCHF-diet. Vildsvin och gräddig sås.

EDIT: Såsen innehåller cider. Se där. Jag kan inte. sa ju det.

Tankar om LCHF

En nära vän i Grythyttan har anslutit sig till, och börjat missionera för LCHF (low carb high fat). Dieten, eller livsstilen, går ut på att minska kolhydrater och öka fettintaget i kosten. Strikta anhängare påstår sig gå ner 10 kg på två månader. Jag har fått berättat för mig att med dieten ska idealvikten nås för att sedan för alltid hållas. Att det gör dig piggare och gladare. Att det förebygger hjärtsjukdomar och diabetes. Visst.

Jag följde något motvillig men nyfiken med på LCHF-seminarium i Karlstad igår. Föreställde mig något liknande ett sektmöte, vilket inte var helt fel. Seminariet var precis så manipulerande och motiverande som jag väntat. Jag tror också att det går att lura i människor lite vad som helst med en powerpoint innehållande diagram, historiska återblickar, svåra namn på okända och kända vetenskapsmän, teckningar av Da Vinci och evolutionsläran. I fikapausen var jag mer eller mindre övertygad om att det inte finns några belägg för att den mathållning som är rådande idag är hälsosam för kroppen. En känsla av att ha blivit grundlurad i hela mitt liv. Att om forskning hade gjorts tidigare skulle jag varit Kate Mosssmal och för alltid frisk nu.

Andra halvan av seminariet hölls av en som påstår sig ha tappat mer än 40 kilo på två år med dieten. Föreläsaren berättade också att hon aldrig har ätit så gott som hon gör nu. Detta goda visade sig bestå av minst åtta ägg om dagen. Ett klick till hennes blogg och jag ser det minst aptitliga jag skådat på årochdar. Men det beror kanske på begränsade matlagningskunskaper snarare än kosten, åtminstone om jag ska tro min frälsta vän. Efter seminariet köpte jag godis och gick på Avatar och glömde allt som hade sagts. Men idag fann jag mig själv göra LCHF-riktigt lunch. Och lyckligare?

Soppa på kokosmjölk och palsternacka (borde förstås varit någon ovan-jordgrönsak), smaksatt med ingefära, chili och koriander. Oststavar och salami.

Vad ska vi tro om det här?