Bockhornsklöverost i Säffle!

Gårdagskvällens ostbricka inhandlades på sympatiska Grön Ko i Säffle. Inte direkt vad man förväntar sig att stöta på i trakterna kring fucking Åmål men kul såklart. Vi köpte några korvar och ett par ostar. Överlägset bäst var osten med bockhornsklöver. Lever, järn, smör och curry! utropades med glädje bland den kritiska smakpanelen bestående av idel Grythytte-studenter. Otroligt god ost med andra ord. I övrigt åt vi en vit caprin, en ganska syrlig chèvre och en blåmögelost. Helt okej, inte Boel precis men med väldigt fördelaktiga priser. Nu blir det lunch på gästis!

Just nu i Trollhättan:

Lite bloggtorka pga av välbehövlig semester. Ska nu lämna det höstvackra västra götaland efter en kväll med krabba och fantastiskt fläsk hos Sofia och Jon som bor och verkar i här i Trollywood. Mot Grythyttan och bättre vetande, typ. Imorgon årets händelse - traditionstyngda debutantmiddagen. Blir nog mest champagne och sånt. Återkommer med rapport!

PS. Glöm inte Radio Båstad på fredag mellan 9-10. DÅ ska vi prata om lamm och fyllemat!

Istället för dricks

En mätt och belåten gäst beslutade sig för att ge mig ett ex av den egna boken som tack för ikväll. Det får man väl se som beröm? Sedan frågade samma sällskap mig om jag tror på tur eller otur. Jag blev osäker på om frågan var tur eller otur men bestämde mig för att de två hörde ihop. Svaret blev således nej. Jag tror bara på hårt arbete. Följdfrågan blev ungefär vad jag vill i livet, om jag är nöjd såhär?. Tre blickar begrundade mig noggrant tills jag vägde sönder ett av mina ben för att besvara frågan så innehållsrikt och samtidigt kort som möjligt. Svaret blev nej. Igen, betyder det att jag är en nejsägare? Men det är klart att jag inte är nöjd. Med det inte sagt att jag är missnöjd. Bara, jag kommer förstås aldrig att bli nöjd.

schkål.

Japp, jag kunde hålla mig i hela fyra dagar! Och nu är alltså topfen provsmakad. Den ursprungliga bärnstensfärgade jacken är mindre vulgo och ser mer ut som hallonsaft. Doften angenämt sötsliskig och smaken bärig men här med kanske lite för sötsliskiga inslag. Helhetsintrycket är positivt. Fantiserar nu om att lagra den på amerikansk ek och använda bären till en savarin. Fast det får bli nästa vecka...

Helgens bästa sötsak

Mimis inlagda päron (jag gissar på sorten Esperens Herre, men helt ärligt är jag inte säker) serverades tillsammans med choklad och Boels blå (ständigt denna Boel). Hursomhelst, en svårslagen kombination!

Afrikansk mat

Hej Gambia!

Inatt har jag och Pär varit på svensk-gambianskt bröllop. En av många, för mig, nya maträtter kallades okra. Jag har, efter googleresearch, förstått att okra är en växt besläktad med malva, som växer i vår trädgård, och att den är bra till redning. Fast det visste jag inte då, när jag stod med papptallrik i högsta hugg för att prova den okända grytan/soppan. Jag frågade kvinnan bredvid mig, som såg ut att veta, vad okra är. But... men Okra, sa hon, liksom -det är okra. Självklart. Fast vad är okra, frågade jag, Och hon svarade något som jag inte riktigt hörde för bongotrummorna. Är det kött?, frågade jag. Ja, lite kött, lite fisk, lite everything, svarade hon och gungade bort från mig i rytm med musiken.

Det kanske inte spelar någon roll, och det kanske inte finns någon regel men vet någon vad en okragryta/soppa är så skriv!

Hörde jag Maillard?*

Bilden föreställer dagens korv. Det vill säga en orgie i malt viltkött (hjort, rådjur och älg). Egenhändigt malt och blandat tillsammans med trädgårdens örter och lite olivolja. INGA TILLSATSER. Förföriskt gott, serverat tillsammans med vår variant på choucroute - färsk spetskål med kummin och vin blanc!

*Maillard är matnördspråk för fin stekyta, dvs brynt och gött och knaprigt!

Bolmengös

Jag kan inte komma över kärleken: brynt smör. Det är liksom det finaste som har hänt mig i matväg på länge länge. Knäcker lätt en redan från början fin råvara som nylevererat rådjur, eget metad aborre eller ännu varmt hembakt bröd. Fast bäst är kanske kombon: Tiraholmsgös med smörstekta kantareller, brynt smör och våra egna polka,- gul- och rödbetor.

Brynt smör görs genom att bryna riktigt smör i kastrull på lägsta värme under omrörning i 1,5-2,5 timmar för att innan servering silas genom finmaskig sil.

Par i ruter

Tidigare i somras hittade jag en gammal bok hemma hos mamma och pappa som handlade om Rut. Rut på det där SKÄRET. Och ni ska veta att växa upp i en matfamilj i södra Halland handlar bara om SKÄRET. Jag fattade aldrig nåt. I efterhand kan jag minnas det där SKÄRET som fläderblommor, små hundar och tanter som såg ut som farmor. Men av maten där minns jag nada. Hursomhelst har jag i efterhand förstått att det handlade om en väldigt speciell äggakaka med fläsk och lingon. Något skånskt, på det där väldigt stolta sättet. Så, på det där sättet vi är stolta skåningar serverar vi: vår äggakaka. Fast på Vallis som en sufflé, med små chips av mald bacon och salvia tillsammans med rårörda lingon.

Rådjursadel

Jakten har börjat och vi ojjar oss åter över hur vacker en rådjursadel är. Månne det vackraste av kött?. Här en ryggfilé med vinkokt spetskål och nystoppad korv på hjort, älg, rådjur och en hejdundrans mängd av sommarens sista örter. Vi serverade det syndigt goda köttet med Pärs blodröda fläderbärsgelé och småtomater av diverse sort, rostade med råsocker, salt och peppar såklart. Vi ÄLSKAR att servera en sådan här tallrik. Det är liksom himmelriket. Djuret fritt fött kilometer ifrån oss och grödor skörade av våra egna smutsiga (men väl rengjorda) fingrar. Lyckan är total!