Trots den här frestande samlingen av vin och sötsaker i kombo är våra lunchgäster alltför ofta just det: lunchgäster, ni vill ha salt och mineralvatten. När mineralvattnet är slut, går kranvatten med en skiva citron till den saltade fisken. Det är okej. Trots att vi varje dag bakar upp kakor som vi sedan själva tvingas trycka i oss istället för mat till personalfrukost/lunch och middag. Eller just därför. Vad de flesta kanske inte vet är att bästa mellanmålet på sommaren är en lavendelskorpa doppad i rosé. Enda problemet är att det blir kaksmulor i glaset, men så drick vinet som en soppa med krutonger. Varför? Varför inte.

Istället idag fem minuter innan öppning stod jag och stresshackade en grönsak och skar plötsligt halvvägs genom min tumme. Du kan sluta läsa nu om du tycker att det är obehagligt. Fast det borde du kanske gjort tidigare. Överkänslig som jag är för smärta, viftade jag med tummen och sprutade därmed ner min hals med vampyrbettsliknande mönster, slog mig sedermera ned på en pall mitt i köket och fällde några tårar. Mina medarbetare såg nästan lika chockade ut som jag. Det var en svag punkt hos köksmästaren. Så, gott folk, det blir inga grönsaker, ni måste äta kakor.

Gästspel av kändiskock & Emil Jensen

Per Morberg står numera på spishällen och bevakar oss. Han kom med cykelbud på torsdagen för att ge kraft till fredagen. Alla ni som kom: tack för en underbar kväll, alla ni andra: stackars er. Men jag kan nästan garantera att det ges tillfälle även nästa sommar att se Emil Jensen på Vallis. Om jag dessutom alldeles plötsligt blir skitrik hyr jag kanske in Emil på heltid att bara ha att samtala med. Då kan man tänka sig att jag är glad nästan jämt. Men tills nästa gång vi får uppleva kärlek kan vi leva på luft, och mat förstås. Bloggandet har ju alldeles kommit av sig som ni kanske har märkt. Men det betyder egentligen bara att vi har jävligt kul på Vallis hela dagarna. Och det kommer alla andra, som tar sig hit, också ha. Ni ser ju vilket gott humör Per är på.