Studentlyx

Studentlivet är för det mesta: för mycket tid - för lite pengar. I Grythyttan finns det, ekonomiskt fördelaktigt nog, inte mycket att spendera sina tillgångar på. När det behövs lite studentikos lyx möts vi i byns hjärta för timtals långa frukostar. Färskpressad juice, tre olika dagstidningar och en hel dag räddad. Det faktum att jag orubbat fullkomligt älskar frukosten som måltid gör de här tillfällena till de bästa jag har upplevt i Grythyttan. Hotellfrukost = bästa tänkbara måltiden. Här för prisvärda etthundratjugofem riksdaler.

Vad är en skjorta värd?

Eller snarare: vad är värt att offra för det perfekt knapriga fiskskinnet? Middagar som blir till i Grythyttan är barndomslyx = (här:) lax. Nuförtiden är lax vardagsmat för många, men jag växte upp i en värld där lax var festligt, och det sitter till viss del i. Idag vill jag ha den såhär: med skinn på, så att den sidan kan knaperstekas till något alldeles enastående i smör. Jag gjorde det till mina rumies i nya ljusblå bomullsskjortan (i älsklingsstil) då det spratt till i pannan och hela min överdel blev täckt av fettprickar. Var det värt det? Ja, tyckte vi som knaprade i oss det där perfekt krispiga skinnet tillsammans med vitlöksgratinerade rödbetor och lökpuré.



Nja, såhär dagen efter kanske. Fläckborttagningsmedel finns inte i världens ände så husmorsknep är välkomna!

Stopp

Kära läsare, jag ber om ursäkt för oplanerad bloggpaus. Nu är Pär och jag igång med examensarbete i Grythyttan. Det blir en konsumentundersökning för ett av världens mest framgångsrika företags räkning. Känns bra att få in foten där den kan gro och växa med lite näring. Grythyttan är så som Grythyttan ska, idylliskt och avlägset. Som om resten av världen inte existerade. Stopp. Jag glömmer inte min sista kväll i HK. Världen existerade då. En stereotyp italiensk mamma med cigarett i ena handen och pistol i den andra. Ett glas champagne och PANG. I billiga träningsbyxor och filttofflor ryckte hon i min axel för att visa mig hennes bästa skor, ett par klackar i sammet signerade Chanel. På spisen puttrade hummer i tomatsås - norditaliensk stil. Hennes pappa var kock. Hennes man är kock. Hon lagar mat som doftar och smakar som italienska havets grunda botten. Ljummet (smaken alltså inte temperaturen) och salt. Hav, kyla (som i kylan under svensk sensommar - en fuktig kall vind utan ursäkt). Överraskande, skrämmande och lyckligt, som när en lång vandring slutar vid en återvändsgränd. Men återvändsgränden visar sig ha en övernattningsstuga vid en sjö. Rodnad över kinden och lite längre kvällssol, lite fylligare vin, lite vackrare röster.




Recept: Åk till en plats där ingen känner dig. Prata med människor. Bjud in dig själv på traditionsenlig familjemiddag på julafton. Sätt på dig finkläder och förvänta dig ingenting som du någonsin har upplevt.