Sydliga influenser

Kryddtagetes är definitivt en av årets favoriter i landet. Mexiko är usprungslandet till kryddtagetes men också till epasoten/citronmållan och till den lakrissmakande mexikanska dragonen, som för övrigt också kallas glanstagetes. Vår kryddtagetes växer tätt ihop med tomatplantorna för att hålla vita flygare borta från plantorna. Tomaterna är för övrigt mogna snart, men det blir en senare historia. Iallafall: mexikanska örter kommer helt klart att genomborra minst en rätt i nästa vecka. Menyn börjar jag och Pär skriva om fem minuter. 

Hishult - peace, cheese and happiness

Nu är det härligt med stråhattar och hängslebrallor, blekta foton och gröna grejer. Och i Hishult är det som att vara i trendens epi-centrum. Idag var vi där och köpte Boels Blå på mjölk från rödvita kossor i Ålstorp och sen besökte vi vår trädgårdsmästare Helén. Ikväll blir sommarkålen stuvad och boels blå ost fantastisk till färska betor! 

Temamat

För att pedagogiskt riktigt introducera Joakim, som i grunden är 

musiker, i köket förklarades dagens uppgift med hjälp av Simon & 

Garfunkels fantastiska låt. Kalvytterfilén som serveras ikväll 

tillagas alltså på tema: true love: parsley, sage, rosemary and thyme.

Simon & Garfunkel - Scarborough Fair/Canticle

Puttinuttigt

Ni vet i Grythyttan får man lära sig vikten av rummets betydelse, ljussättningar och allmän ambience - så här ser det se ut en alldeles vanlig onsdag på Vallåsens Värdshus. Ett hjärta för varje gäst.

Extra plus plus

När Stina är på humör går hon till sina bästa kantarellställen under tiden som vi preppar för kvällsmiddagen. Idag resulterade det i ett lass stort nog för att räcka till en liten amuse för var och en av våra gäster. Kantarellerna brassades först på i smör, salt, socker och peppar för att sedan snabbstuvas i konjak och grädde. Mums med en skiva lagrad ost och en mild svinmålla på saltrostat surdegsbröd. 

Arbetskamrater

Varför kockyrket? För att jag ska få arbeta med de här två tuffingarna förstås (Fast den här bilden är från barackköken som vi arbetade i på airshowen i Paris tidigare i sommar). Idag kom Joakim till Vallis för att stanna i tre veckor. Han kastades rakt in i köket efter en jagvetintehurmångatimmarsresa från Stockholm. Det kändes bra för alla. Förhoppningsvis kan jag ta lite ledigt framöver och känna mig trygg med det eftersom att Jocke står vid spisen. Förutom Jocke kom också Knäredskyckling till Vallis idag, som jag och Pär styckade ner i morse och sedan dränkte i vin. Den närapå sålde slut ikväll men tur har de som kommer till oss imorgon och norpar de sista tallrikarna. Vi ses!

Är kannibalism den nya råräkan?

Den nya svenska mattidskriften Diné och Dryck verkar förvisso vara en väldigt trevlig publikation, jag undrar mest om det är ett och, eller ett som, som man har glömt i receptet med grillad vitlök? 

"12 stycken pekfinger tjocka vitlökar från Skilleby trädgård"

Chips och dip

För någon vecka sedan kom sympatiska Bjäre hembygd för att lämna varuprover till oss på Vallis. Vi älskar naturligtvis Bjäre - det är sommar först när man betalar skumpan cash med dricksen - men håller oss därifrån på säkert avstånd under ett par för bra veckor just nu. Hursomhelst fick vi ta del av färsk solist och tång- och algsalt (som enligt innehållsdeklarationen dock verkar sakna tång) och ikväll testades proverna för första gången. Solisten friterades till en förrätt och serverades tillsammans med hollandaise. Det var gött och nyss läste jag att Krakas serverar popcorn - och visst, så länge de där kornen är lika närproducerade som våra chips på solist ska inte jag vara den som är den. 

En kyss av regnet

Efter två veckors solsken gav himlen ifrån sig en ljudlig suck och så störtade regnet ner. Örtträdgården klagade nog inte över en blöt kyss. Ingen annan heller. Sofia och Anna fick håret tvättat i ett försök att rädda gäster, dynor och dukar från uteserveringen. Jag stack mitt huvud genom köksfönstret och drog in alla dofter i en berusande inandning. Sedan återgick jag till att göra jordgubbstiramisu som står på menyn från och med nu.  

Pang på

Med våra första betor följer ett problem: användningsområde. Vi älskar betor och tycker mest att det ska användas hela tiden. Men det var med lite vånda vi tillsammans skördade de första polkabetorna häromdagen. Ni förstår, när man skördar egna polkabetor utanför fönstret vill man ogärna att de går till en köttbullemacka, inte heller så gärna syra och knappast gratinera till oigenkännlighet, gott visst men det gör inte våra vackra betor rättvisa. Efter överläggning bestämdes att betorna skulle bakas lätt i ugn och matchas till en diskret gös. Bra så. Ännu mer läsning om den tuffa betkärleken finns här. 

Epasoten

Epasoten som Helen har satt i trädgården har satt igång en diskussion som igår såg ett slut då vi talade med San Franciscopojken Lonnie om örten. Han har levt med örten som en självklarhet i det lika självklara mexikanska köket. Eftersom att enchiladas känns avlägset på vallis frågade vi Lonnie vad annars vi kunde använda epasote till. Det är en great ört sa han. Just fucking use it. Så idag hackade jag ner den med citroncest och grovsalt som fick möra fasanfiléer under dagen. Alltså: epasoten har nu gjort sitt första gästspel i vallåsenska käket.