Tårtor!

Om Jag får bestämma:

La vie en rose

Varje dag i två veckor har jag tänkt fota och sedan blogga om potatisplantorna som tagit fart och frodas i komposten. Det är ju så ofantligt vackert att någonting som förkastats som skräp spritter till, lever upp och tar revansch på det viset. Potatisplantorna i komposten är som en modern fula ankungensaga. Men inga foton har tagits och ni får fantisera fritt om potatisens storslagenhet.

Oj vad tiden går fort. Nu har Manda lämnat oss efter blott ett blogginlägg. Hon kom och gick i symbios med rosornas blommande och vissnande. Det sörjs förstås här i Vallåsenska skogarna. Tills vidare gott folk: en miniserie om rosor. Plötsligt mindes jag: att ta bilder är bra. Någon, kanske var det Manda på hennes sista dag, kom in från trädgården med en påse nyponrosor till mig häromdagen. Det blev rosensocker och rosenolja och rosor på kinderna. Fast det sistnämnda fick jag inte med på bild, det får ni komma hit för att se. Annars blir jag rosenrasande.

I väntan på öppning

Tusenskönorna står kavat i gräsmatan, redo att pynta era måltider i sommar.

Penséfrossa

Examen i Grythyttan är avklarad och jag ligger åter på knäna i trädgården och plockar ätbara blommor. Häromdagen firade vi Stina på Värdshuset med en pensédränkt värmlandstårta. Kära läsare, det är lite det här du har att vänta av oss i sommar. Kanske inte just värmlandstårta men väl blomtäckt anything. Sommarrestaurangen öppnar 26/6, med evenemang varje helg hela sommaren. Se vad som händer här.

En Pollock?

Konst är ju som sagt det vi älskar näst efter mat här på Vallis. Idag freestylade jag med ett torsktillbehör eftersom chefen var på annat håll. Fint va? Jag passar på att göra en Jens Linder och utlysa en tävling med frågan: vad är detta konstverk för något? Vinnaren får en dejt med mig och en bukett blommor. (ätbara naturligtvis)

Malva

När Mimi och jag var sjutton år och konstnärer satt vi på oftast på café och väntade på inspiration. Idag är vi 25 och hämtar all inspiriation i världen i trädgården utanför. Här, en såssaknande tallrik med malva och hjort, polkabetor och mange tout-ärter. Malvan är hemskt inspirerande! Och god! Som den är, fast helst med lite grovt salt. 

Ringblomssmör

Nu serverar vi ringblomssmör till det nybakta surdegsbrödet. Jag vispar upp smöret med lite vinäger, sedan öser jag i ringblomsblad och blandade örter samt salt. Finfint med lite piff på smöret tycker vi på Vallis

testlunch

Stod i trädgården och plockade lavendel vid lunchtid då en gäst kom fram och frågade vad jag använde lavendel till i matlagning. I hettan svarade jag långsamt och utan att egentligen säga vad mina läppar tänkte men så blev det en lavendelgratinerad chevre till picklade rödbetor på vinbärssallad. Då hade jag redan sagt att det kommer att finnas som en förrätt på menyn ikväll och så snart lunchgästerna hade avlägsnat sig provgjorde jag rätten som lunch till mig och Anna. Mycket riktigt var det en njutning för gommen. Så går det till när vi skriver meny. Ibland.

Lunchförslag

Sista dagen för vikentomaterna innan de alla blir till sylt. Personallunchen blev alltså lyxig i form av tomatsallad med pesto på grekisk oregano, rostade pinjenötter och rostade tomater, parmesan och krasse. Till det en lemonad gjord på citronmeliss och rårörssocker. ganska fräscht.

Vallis, en del av NYC

På begäran från ledningen gnuggades våra hjärnhalvor för att komma upp med ett blommigt bakverk. Pär drog sig förstås till minnes Sex and the Citys favoritbakery Magnolias berömda cupcakes. Vi vet att cupcakes har varit äckligt poppis sedan Nigella slängde ihop något av sina sötsliskiga recept för första gången i tv. Föresten är det inget problem eftersom att vi gillar Nigella, förlåt: älskar Nigella. Iallafall. Pär bakade örtmuffins och jag gjorde kanderade rosenblad och tusenskönor. Detta serveras idag för ynka tre guldpengar. Ikväll: vildssvinskotlett.

Gör kanderade blommor såhär:

Pensla äggvita på blommorna och doppa i socker. Ställ att torka.

Dagens ört: kryddtagetes

Dagens ört är kryddtagetes. Den smakar som det doftar i en pensionärs trädgård. Som att sitta i en hammock och dricka flädersaft hemma hos en vårdtagare i hemtjänsten. Mycket sommar i en liten blomma med andra ord!

Tusen sköna skördar

Trädgårdsmästare Helén tog oss på en guidad tur i vår egen djungel. Det visade sig att den växt som jag alltid har använt som isop, inte alls är isop utan temynta. Eventuellt kan detta ha varit enbart positivt för gästers smakupplevelse eftersom isop faktiskt är mycket skarpare och ganska annorlunda i smaken. Temyntan (som Helén kallar indianmynta) smakar däremot inte särskilt mycket mynta märkligt nog och det är heller inte den som vi använder då vi lagar vårat färska myntate. Då använder vi helst marockansk mynta alternativt pepparmynta eller krusmynta. Bäst blir det förstås om man blandar allihop. 

Sedan, mittemellan mallavia, pimpinell och skogskräppa stannade vi upp för att knapra tusenskönan som växer fritt runt trädgårdsredskapen. Tusensköna som lite poetiskt kan beskrivas som den livslånga kärlekens blomma eftersom den står i vått och torrt och inte helt oväntat även på vintern. 

På väg tillbaka till köket, efter att ha fått skäll för min brutala skördeteknik slet, förlåt, plockade jag åt mig några vinbärsblad för att smaksätta en youghurtbavaroise med dem. 

Imorgon ska jag sätta ett långkok på kalvbog som serveras fredag kväll.

Väl mött! 

Mise en place

Häromdagen var vi på äventyr vid havet ovh Pär ryckte plötsligt i mig och upprepade Mise en Place några gånger. Det visade sig vara en kille med Mise en place intatuerat över hela underarmen. Ganska häftigt. Häftigt är kanske inte rätt ordval för vår dagliga Mise som syns ovan. Snarare underbart på våra mammors vis. Allting är ätbart. Tror jag.