Det måste erkännas att min provinsialism går överstyr i perioder. (en favvosyssla min mamma och jag har är att gå runt på stormarknader och raljera över ursprungsmärkningar, än en gång har jag outat mitt föhållande till mamma - tur att jag är upptagen, mina bloggposter är inte hämtade ur the game precis) men ja, jag blir ofta elitistisk i saker jag tar för mig. Vilket tyvärr ofta de senaste åren resulterat i svenska klassiska typiska vanliga beigea smaker. Idag var det annorlunda. Vi (inte mamma och jag) var sugna på broccoli. Valet stod mellan färsk spansk eller fryst packad i Ecuador. Ett förhållandevis enkelt val. Och tidigare idag hade jag marinerat entrecote i ingefära och sesamolja. Japansk soja är inget som går att hitta på ICA Hyttan så det fick bli lite vanlig svensk, förlåt kinesisk soja. Det började kännas kosmopolitiskt i köket. Någon sa att det doftade gott - på det där sättet folk säger när det doftar lite spännande. Vi fick feeling. Och ångade broccolin i en ånginsats av bambu. Mimi berättade om Kina och ingefäran plockades sympatiskt upp av lite råsocker och chili. Mycket trevligt och på gränsen till spännande. Så vi balanserade för säkerhets skull upp världsomseglingen med det sista från helgens bag-in-box.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar