Hos oss får du alltid

Ett lass sallad odlad med kärlek

Nu har vi öppnat!

Nu har vi öppnat sommarcafé och restaurang! Vi har öppet varje dag hela sommaren mellan tolv och sissodär tjugoett. Fika går att göra hela dagen och luncha fram till cirka 16, sen svirar vi om i köket och börjar servera kvällsmeny någon timma senare. I trädgården finns konstinstallationer, rosor, örter och alla möjliga frodiga grödor. I köket om kvällen finns bland annat min nya favorit: Eton Mess

Trädgårdsfredag

Jag och Cissi fick välbehövlig hjälp idag av Mästar Morris med att dra upp ogräs ur rabatterna. - De här handskarna ser ju ut som sopgubbehandskar, sa han och sken upp. Killen ska nämligen bli sopgubbe när han blir stor.

Säsongsstart!

Hallå! Nu är jag på plats på Vallåsens Värdshus. Rhododendron har inte riktigt hunnit slå ut men det mesta i trädgården spricker ut i gemensamt aprilfyrverkeri. Kanske inte det mesta, men mycket nog för att känna närhet till natur och den enklaste, renaste formen av lycka. Sedan sist jag skrev något här har jag hunnit kocka i London och hemmavid har golfkrogen slagit upp portarna med väntad succé. Gå med i facebookgruppen: krogen, och kolla in veckans lunch m.m. Pär har nu till största del lämnat oss till ödet för det jävligt skånska, klicka här om läs om det. I nyaste Lantliv går det att läsa om Vallis, Boels Blå och vår trädgårdsmästare Helen. Spring och köp! Eller tjuvläs på tidningshyllan, vad som passar bäst.

Sedan jag kom hem har jag hunnit servera en och annan nässelsoppa i vår nya unika lerservis signerad (också) Helen (men en annan), som ni kanske har träffat, eller kommer att träffa, i serveringen på Vallis i sommar. Nässelsoppan kryddar jag med körvel och mynta som redan växer i örtträdgården. Recept finns i kokboken som vi gav ut förra året: Recept och Koncept på Vallåsens Värdshus. Det här var ett riktigt skrytinlägg, men det är bara för att jag är äckligt stolt. Som bara en mor kan vara, en mor till en restaurang. Vi ses i sommar!

Uppdatering

Hallå kära läsare och gäster! Undrar ni vad som har hänt med bloggen? Oavsett om ni undrar eller inte tänkte jag ge en kort uppdatering. Bloggen kommer att finnas kvar. Eventuellt med nya bloggare i form av VD Stina eller någon av familjen Källén småningom. För tillfället håller jag ensam i det här ankaret och har blicken riktat åt annat håll. I vinter gör jag knödel, schnitzel och leverkorv i Tyrolen. Lagom till rhodondendron slår ut på Vallis kommer jag åter. I sommar händer stora grejjor. Förutom Vallis kommer familjen att driva lunchkrog på Laholms Golfrestaurang. Vi har naturligtvis inga andra avsikter med det än att bli sveriges bästa golfkrog. Men jag har mitt hjärta i trädgården på Vallis och tänker mig att jag ligger och sniffar i havet av verbena och timjan mest hela sommaren. Tills vidare: Mahlzeit

Recept på en angenäm kväll

Gör såhär: Låna en bebis och ge dig ut på joggingrunda med vagnen. Ring en kär vän och glöm bort att du kommer alldeles för långt bort från hemmet. Stanna vid en ko och låt den slicka din hand. Skynda lite med tanke på de där mörka molnen. Efter sju km befinner du dig i en lummig dal på en liten liten väg. Se åt vänster, rakt in i ett rådjurs stora ögon. Dra in doften av odunstat sommarregn. I den doften påminns du om att det är bästa svamptider. Förflytta blicken från rådjuret som nu börjat hoppa bort, via himlen som nu börjar ljusna, till den högra väggrenen. Där:

Och lite till. Traska de sista par kilometrarna hem leendes med kepsen full av skogens guld och vagnen av varm lyckligt sövd bebis. När du kommer hem: strunta i att du redan har ätit kvällsmat och att timman är sen, stek kantarellerna i sherry, pepparrot och creme fraise och rulla sedan in dem i den där överblivna pannkakan du har i kylen. + en kall öl. Det ska jag göra. Livet är gott.

La vie en rose

Varje dag i två veckor har jag tänkt fota och sedan blogga om potatisplantorna som tagit fart och frodas i komposten. Det är ju så ofantligt vackert att någonting som förkastats som skräp spritter till, lever upp och tar revansch på det viset. Potatisplantorna i komposten är som en modern fula ankungensaga. Men inga foton har tagits och ni får fantisera fritt om potatisens storslagenhet.

Oj vad tiden går fort. Nu har Manda lämnat oss efter blott ett blogginlägg. Hon kom och gick i symbios med rosornas blommande och vissnande. Det sörjs förstås här i Vallåsenska skogarna. Tills vidare gott folk: en miniserie om rosor. Plötsligt mindes jag: att ta bilder är bra. Någon, kanske var det Manda på hennes sista dag, kom in från trädgården med en påse nyponrosor till mig häromdagen. Det blev rosensocker och rosenolja och rosor på kinderna. Fast det sistnämnda fick jag inte med på bild, det får ni komma hit för att se. Annars blir jag rosenrasande.

Trots den här frestande samlingen av vin och sötsaker i kombo är våra lunchgäster alltför ofta just det: lunchgäster, ni vill ha salt och mineralvatten. När mineralvattnet är slut, går kranvatten med en skiva citron till den saltade fisken. Det är okej. Trots att vi varje dag bakar upp kakor som vi sedan själva tvingas trycka i oss istället för mat till personalfrukost/lunch och middag. Eller just därför. Vad de flesta kanske inte vet är att bästa mellanmålet på sommaren är en lavendelskorpa doppad i rosé. Enda problemet är att det blir kaksmulor i glaset, men så drick vinet som en soppa med krutonger. Varför? Varför inte.

Istället idag fem minuter innan öppning stod jag och stresshackade en grönsak och skar plötsligt halvvägs genom min tumme. Du kan sluta läsa nu om du tycker att det är obehagligt. Fast det borde du kanske gjort tidigare. Överkänslig som jag är för smärta, viftade jag med tummen och sprutade därmed ner min hals med vampyrbettsliknande mönster, slog mig sedermera ned på en pall mitt i köket och fällde några tårar. Mina medarbetare såg nästan lika chockade ut som jag. Det var en svag punkt hos köksmästaren. Så, gott folk, det blir inga grönsaker, ni måste äta kakor.

Gästspel av kändiskock & Emil Jensen

Per Morberg står numera på spishällen och bevakar oss. Han kom med cykelbud på torsdagen för att ge kraft till fredagen. Alla ni som kom: tack för en underbar kväll, alla ni andra: stackars er. Men jag kan nästan garantera att det ges tillfälle även nästa sommar att se Emil Jensen på Vallis. Om jag dessutom alldeles plötsligt blir skitrik hyr jag kanske in Emil på heltid att bara ha att samtala med. Då kan man tänka sig att jag är glad nästan jämt. Men tills nästa gång vi får uppleva kärlek kan vi leva på luft, och mat förstås. Bloggandet har ju alldeles kommit av sig som ni kanske har märkt. Men det betyder egentligen bara att vi har jävligt kul på Vallis hela dagarna. Och det kommer alla andra, som tar sig hit, också ha. Ni ser ju vilket gott humör Per är på.

Hej hej hallå dagboken

Hej hej sommar,
nu har vi sparkat igång ordentligt här på Vallåsens värdshus. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att presentera mig: jag heter Manda och jag är ny här på värdshuset i sommar. Efter ett samtal med Stina så sa hon att jag kunde kalla mig för Lill-värdinna, eftersom det var hennes titel då hon som ung (yngre) arbetade som hotell- och restaurangchef på diverse fjällanläggningar. Pär, å andra sidan, sa att jag var som värdshusets Lorelai Gilmore (och Mimi är Sookie, vem som är Michel låter vi vara oskrivet). Någonstans däremellan har jag sedemera landat och kallas nu officiellt som "platschef".

Så, platschefen informerar:

På lördag vankas det barnens kulturdag här. Alla glada barn, föräldrar och vuxna med barnasinne är välkomna till Vallåsens värdshus för barnslig skulpturrundvandring och måleriskola. Ni som är bekanta med Vallåsens sommarkrog sen tidigare har säkert någon gång blivit serverade av vår eminenta (och tyvärr före detta) servitris Karin Svensson. Allas vår Karin kommer hit på lördag med ett följe av sin kollega från Clowner utan gränser, Camilla Rudh, och ett antal akrobater från Rwanda. Det lär bli fett så kom hit, det blir kak-kalas!