grisigt

Har på senaste tiden läst lite om kött som inte är kött, alltså kött som producerats i labratorium eller är kött på annat sätt utan att ens komma från djur. Vem skulle vilja äta det köttet undrar jag?

Låt mig berätta en historia. I åttan blev jag vegetarian. Reste mig demonstrativt från bordet och lämnade matsalen med ett fuck you. Inte så lite inspirerad av tidens anda. Jag fotograferade när min mamma stekte bacon för att kunna göra något slags politiskt collage till skoluppgifter, jag presenterade mig själv i princip som vegetarian före mitt namn. Jag såg upp till Tomas Di Leva och Dennis Lyxzén. Gymnasiet fortsatte i samma rasande köttförakt i sojaostsorgier och qournkorvar till frukost, lunch och middag.

Medan mina mer riktigt vegetariska vänner plöjde slakterifilmer och planerade minkbefriande höll jag med men började i smyg fundera lite på räkor.

Eftersom jag aldrig egentligen känt sympati för djuren utan ivrigt från första början kallat mig ”vegetarian av etiska skäl” var den nya tidens rättvisa köttproduktion en räddning. Och inte bara för mig. De flesta av mina generationskamrater bytte veganism mot vilt och annat ”bra kött” för några år sedan. Med det solklara argumentet att ”vi vet vad vi äter”. Jag hävdade nämligen länge att vegetarianerna var de enda som över huvud taget reflekterade över kött som dödat djur. Därför kunde jag som fd vegetarian med relativt gott samvete gå från grönt till gris. Alla andra stoppade i sig vad som helst utan att tänka efter. Och i viss mån är det väl fortfarande så, läs bara den här ledaren i Expressen från förra veckan.

Så, vad göra? Har vi verkligen glömt det här gris-debaclet lagom till att julskinkan ska griljeras? Eller är debatten här för att stanna? Word of mouth-bloggen på the guardian skriver intressant om det där labratorie-köttet här. Borde väl vara ett alternativ för alla köttätare som, helst utan tanke på blod och slakt, äter kött som om det vore en självklar rättighet.

ps. bilden har i alla fall lite med det här att göra