Wonton Noodle

Det är det här du saknar, det finns ingen annanstans, säger Moon när vi sätter oss vid ett gatukök. Hon har bott i Chicago, London, Oslo och lite överallt i många år och är nu tillbaka i sitt älskade Asien. Fast det är inte som Korea, säger hon, koreaner tänker helt annorlunda och ser annorlunda ut. Man kan urskilja koreaner på klädseln och make-upen enligt Moon. Ändå tilltalar samtliga försäljare som vi passerar henne med kinesiska. Hon passade på att lära sig lite mandarin när hon bodde i Taiwan, konverserar lite hackigt med en kvinna och beställer wonton till oss. I Korea brukade Moon och hennes vänner gå ut och äta klockan ett på natten, bara för att de kunde, för att någonting alltid är öppet, det finns inga definitiva slut. Det är inte på samma sätt i London, eller i Sverige (hon har rest i Sverige också), dessutom skulle det aldrig tillåtas att någon byggde upp ett kök mitt på gatan och hade stolar och bord och menyer. Hon säger att jag kommer att komma tillbaka för det här. När hon frågar mig om jag trivs i Hong Kong ser hon det i mina ögon innan jag hinner svara. Hon klappar mig på axeln och frågar när jag slutar skolan för alltid. Så kommer te och wonton noodle.

Wonton är hur man säger dumpling på cantonesiska. Oftast är de fyllda med räkor och/eller fläskfärs och äts med nudlar i bujlong. Buljongen var kanske höjdpunkten i den här skålen. Jag får berättat för mig hur ben har kokat i timmar, dagar för att få fram den här buljongen. Och voila, så bra. Inga pulversoppor så långt ögat kan nå på gatorna i Hong Kong. Streetfood är riktig mat här.