Mer Jul (ostrens)

Första höstterminen i Grythyttan kom som en chock för Mimi och mig. Plötsligt hade Bergslagens charmiga skogar skiftat från gyllene färger till bäcksvarta skuggor. September hade hunnit bli november utan att vi knappt märkte det. Vi tog flitens lampa till hjälp för att hålla skenet uppe samtidigt som vi bildade en pakt. ”Lämnar någon av oss Hällefors kommun för låt sig Skåne eller Stockholm”, så måste minst två goda ostar följa med tillbaka, lät vårt motto. Sagt och gjort. En av många helger stod jag på ostaffären i Boarp och tittade på en svagt fudgefärgad ost. Jag smakade och saken var klar. 2 hg tack. 1 var. Väl tillbaka i hyttan pratade vi oss varma om ostens kolatoner och bestämde att pakten var där för att stanna.

I Skåne är det inte längre lika långt till närmsta Goudaost av kvalitet men novembers svarta sken är fortfarande ett skäl gott nog att äta ost. Min senaste kylrens/bärsarkagång i mamma och pappas kyl ledde till tre, för den här bloggpostens existens, fynd. En skamsen skalk Gruyere och en lite större skalk av den där kolaosten: Primadonna. Hollands kanske bästa ätbara bidrag till resten av världen (dock ska inte korvstånden i Amsterdam på något sätt underskattas, men mer om det en annan gång) överhuvudtaget. Vidare fann jag också ett par droppar OP Andersson. Tillsammans med lite rumstempererat smör och minimalt hantverk bildar kvartetten naturligtvis potkäs. Tvåa på julbordet efter snapsen. Som vanligt är mitt recept lite sådär som man vill.

1 skalk Gruyere

1 skalk Primadonna

typ 3 msk sprit

2 msk rumsvarmt smör

Rör ihop allt och lägg i ett fint krus. Jag inbillar mig att det håller bättre då. Man behöver absolut inte använda matberedare utan det går bra att jobba ihop ostarna med en gaffel. Ät på knäcke!