Stopp

Kära läsare, jag ber om ursäkt för oplanerad bloggpaus. Nu är Pär och jag igång med examensarbete i Grythyttan. Det blir en konsumentundersökning för ett av världens mest framgångsrika företags räkning. Känns bra att få in foten där den kan gro och växa med lite näring. Grythyttan är så som Grythyttan ska, idylliskt och avlägset. Som om resten av världen inte existerade. Stopp. Jag glömmer inte min sista kväll i HK. Världen existerade då. En stereotyp italiensk mamma med cigarett i ena handen och pistol i den andra. Ett glas champagne och PANG. I billiga träningsbyxor och filttofflor ryckte hon i min axel för att visa mig hennes bästa skor, ett par klackar i sammet signerade Chanel. På spisen puttrade hummer i tomatsås - norditaliensk stil. Hennes pappa var kock. Hennes man är kock. Hon lagar mat som doftar och smakar som italienska havets grunda botten. Ljummet (smaken alltså inte temperaturen) och salt. Hav, kyla (som i kylan under svensk sensommar - en fuktig kall vind utan ursäkt). Överraskande, skrämmande och lyckligt, som när en lång vandring slutar vid en återvändsgränd. Men återvändsgränden visar sig ha en övernattningsstuga vid en sjö. Rodnad över kinden och lite längre kvällssol, lite fylligare vin, lite vackrare röster.




Recept: Åk till en plats där ingen känner dig. Prata med människor. Bjud in dig själv på traditionsenlig familjemiddag på julafton. Sätt på dig finkläder och förvänta dig ingenting som du någonsin har upplevt.