Gott folk, nu är jag tillbaka i den skånsk-halländska myllan från en dryg veckas mat-och kulturresa.
Ett bord som dignar så av östgötska kräftor och kantareller går nästan bara att få i skogarna kring Ulrika. Mina barndoms sommar- och höstlov tillbringades ofta i den svenska urskogen. Min kärlek till skogens skafferi är därmed orubbad och barnsligt envis. Trots ökat matintresse slår ingenting ett strå med smultron, en nyfiskad aborre och en alldeles orörd Karl Johan. En del av skogens guld tog jag med till vännerna i stan.
I Stockholm besökte jag parkteatern, matfestival och åt stans godaste ostron. Inspirationsbagaget är nu lite tyngre. På smaklust träffade jag Vallis ostleverantör, prisbelönta och omskrivna Boel. Efter en ambitiös smakrunda bestämde jag mig för att Boels Blå är Sveriges bästa ost och köpte med mig en kaka på krita. Boels kommer med säkerhet att finnas på vår meny i höst. Resten är ännu ett stort mysterium. Eller inte riktigt. Vi vet också att vi kommer servera rådjur, så långt som det räcker. Pär och jag klamrar oss alltså fast en bit in i höst, Boka bord på helger så ses vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar