Dagens hyllning går till den underbart peppriga rättikan. En rotsak som nämns alltför sällan. Släkt med rädisa, mild fast med en explosivitet som dijonsenap. Dessutom är den vit som snö, och tunnt skuren eller riven - lätt genomskinlig som immat glas. Romantisk både till utseende och smak. Jag serverade rättikan råriven istället för sallad till järnrikt lågtempat hjortinnanlår igårkväll. Det snälla köttet gjorde sig alldeles utmärkt med den komplexa rättikan och syltade kantareller. Syltade kantareller förtjänar föresten en hyllning för sig, men det får bli senare. Nu: mer rättika till folket!
Majrova, är inte det rätt likt rättika eller vad är skilladen?
SvaraRaderaMajrova har en betydligt mildare smak än rättikan. De liknar varandra i färg (vit/rosa) och konsistens men majrovan är rund och rättikan är avlång, som en squash typ. Användningsområde är väl ungefär detsamma. Jag har bara använt majrova fåtal gånger, Har då stekt den snabbt i olivolja och salt och använt som tillbehör/dekoration.
SvaraRadera