När jag i högsta hugg höll på att bena ur en lammbog råkade jag påbörja en urbening av mitt ena finger samtidigt. Eftersom att jag är dålig på att hantera skärsår började jag flamsa runt i cirklar och sjunga högt (för att avleda uppmärksamheten från döden). Stina kom i den stunden in i köket och tog över knivjobbet och utförde samma jobb som jag påbörjat på en halverad tid. Jag antar att det är en vana som man får med åren som fyrbansmor. Fingerskadan visade sig sedan, efter ungefär tio minuters gnäll och tjat vara gravt överdramatiserad. Lammbogen fylldes med mums på bland annat pepparrot, chili och mynta. Även äppelmosen som min snart hundra år gamla mormor lagt kärlek på fick ingå i fyllningen för att tillföra syra och sötma. Att det är mormor som står för innehållet i förpackningen går inte att ta miste på; den sirliga skrivstilen skvallrar om tider utan tagnentbord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar