Jajjemän, under lite löv och ogräs hittade jag de här små sötnosarna idag. De allra sista betorna. Jag vet att vi sagt det förrut men den här gången är det sant. Nu finns det inga fler. Med delade känslor kokades de sista betorna till en soppa som blev en amuse. Kändes helt rätt att bjuda bort något så vackert. Gästerna blev glada och samtidigt som de sista betorna gick hädan -slutet på en era - kunde jag genom fönstret i restaurangen skymta början på nästa. Palmkålen är klar och vill skördas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar