Trädgårdsmästare Helén tog oss på en guidad tur i vår egen djungel. Det visade sig att den växt som jag alltid har använt som isop, inte alls är isop utan temynta. Eventuellt kan detta ha varit enbart positivt för gästers smakupplevelse eftersom isop faktiskt är mycket skarpare och ganska annorlunda i smaken. Temyntan (som Helén kallar indianmynta) smakar däremot inte särskilt mycket mynta märkligt nog och det är heller inte den som vi använder då vi lagar vårat färska myntate. Då använder vi helst marockansk mynta alternativt pepparmynta eller krusmynta. Bäst blir det förstås om man blandar allihop. Sedan, mittemellan mallavia, pimpinell och skogskräppa stannade vi upp för att knapra tusenskönan som växer fritt runt trädgårdsredskapen. Tusensköna som lite poetiskt kan beskrivas som den livslånga kärlekens blomma eftersom den står i vått och torrt och inte helt oväntat även på vintern.
På väg tillbaka till köket, efter att ha fått skäll för min brutala skördeteknik slet, förlåt, plockade jag åt mig några vinbärsblad för att smaksätta en youghurtbavaroise med dem.
Imorgon ska jag sätta ett långkok på kalvbog som serveras fredag kväll.
Väl mött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar