Ingen ko och ingen is

Lugna höstdagar på Vallis har drivit iväg Pär och mig på andra äventyr, men ingen ko på isen kära läsare, inte ens någon is -vi är fortfarande kvar. Istället för nya matkreationer jiddrar jag gärna om andra händelser:

1. På fredag är en stor dag, förutom att jag och Pär pratar om gratinerad krabba i radio tävlar vår vän Per Söderberg i konditorsm. Hejjahejja!

2. Idag blev en stor dag då Grythyttans prefekt ringde upp och meddelade att jag tillsammans med Ingrid och Joakim kommer att tilldelas stipendium för välskriven B-uppsats. Minsann! Det blir härligt att stå på måltidsgalans podium om en dryg vecka. Tacksåmycket Mamma. Tacksåmycket Pappa. Tack Gud för att du håller dig undan och alla mina demoner. Men mest av allt Taxibil. Vi ses väl där?

tatata

KRABBA!

Vet ni att det är säsong för krabba nu? vi har pratat om det ett par veckor, diskuterat möjliga smaksättningar, romantiserat kattegatt och hoppats på ett litet löfte om att få åka ut och fiska med en gammal gubbe i hamnens äldsta trålare. Vi har i och för sig också pratat om att åka till Ungern och dricka Tokaj och att återförena smutsiga trean på en riktigt smutsig weekend i Prag. Än så länge har lite hänt. Men, vi har faktiskt ätit krabba! Det började redan förra veckan i Trollhättan, hos Sofia och Jon. De hade köpte nykokt krabba på torget och bjöd på Riesling. Mycket gott! Och idag var jag hos Bengt på Båstad fiskhall och slog till. Hur vi gjorde och vad den smakade avslöjas i etern på fredag. Så länge kan jag berätta att det handlade om mandel och vitlök och att vi till krabban drack en underbar Manzanilla!

Bockhornsklöverost i Säffle!

Gårdagskvällens ostbricka inhandlades på sympatiska Grön Ko i Säffle. Inte direkt vad man förväntar sig att stöta på i trakterna kring fucking Åmål men kul såklart. Vi köpte några korvar och ett par ostar. Överlägset bäst var osten med bockhornsklöver. Lever, järn, smör och curry! utropades med glädje bland den kritiska smakpanelen bestående av idel Grythytte-studenter. Otroligt god ost med andra ord. I övrigt åt vi en vit caprin, en ganska syrlig chèvre och en blåmögelost. Helt okej, inte Boel precis men med väldigt fördelaktiga priser. Nu blir det lunch på gästis!

Just nu i Trollhättan:

Lite bloggtorka pga av välbehövlig semester. Ska nu lämna det höstvackra västra götaland efter en kväll med krabba och fantastiskt fläsk hos Sofia och Jon som bor och verkar i här i Trollywood. Mot Grythyttan och bättre vetande, typ. Imorgon årets händelse - traditionstyngda debutantmiddagen. Blir nog mest champagne och sånt. Återkommer med rapport!

PS. Glöm inte Radio Båstad på fredag mellan 9-10. DÅ ska vi prata om lamm och fyllemat!

Istället för dricks

En mätt och belåten gäst beslutade sig för att ge mig ett ex av den egna boken som tack för ikväll. Det får man väl se som beröm? Sedan frågade samma sällskap mig om jag tror på tur eller otur. Jag blev osäker på om frågan var tur eller otur men bestämde mig för att de två hörde ihop. Svaret blev således nej. Jag tror bara på hårt arbete. Följdfrågan blev ungefär vad jag vill i livet, om jag är nöjd såhär?. Tre blickar begrundade mig noggrant tills jag vägde sönder ett av mina ben för att besvara frågan så innehållsrikt och samtidigt kort som möjligt. Svaret blev nej. Igen, betyder det att jag är en nejsägare? Men det är klart att jag inte är nöjd. Med det inte sagt att jag är missnöjd. Bara, jag kommer förstås aldrig att bli nöjd.

schkål.

Japp, jag kunde hålla mig i hela fyra dagar! Och nu är alltså topfen provsmakad. Den ursprungliga bärnstensfärgade jacken är mindre vulgo och ser mer ut som hallonsaft. Doften angenämt sötsliskig och smaken bärig men här med kanske lite för sötsliskiga inslag. Helhetsintrycket är positivt. Fantiserar nu om att lagra den på amerikansk ek och använda bären till en savarin. Fast det får bli nästa vecka...

Helgens bästa sötsak

Mimis inlagda päron (jag gissar på sorten Esperens Herre, men helt ärligt är jag inte säker) serverades tillsammans med choklad och Boels blå (ständigt denna Boel). Hursomhelst, en svårslagen kombination!

Afrikansk mat

Hej Gambia!

Inatt har jag och Pär varit på svensk-gambianskt bröllop. En av många, för mig, nya maträtter kallades okra. Jag har, efter googleresearch, förstått att okra är en växt besläktad med malva, som växer i vår trädgård, och att den är bra till redning. Fast det visste jag inte då, när jag stod med papptallrik i högsta hugg för att prova den okända grytan/soppan. Jag frågade kvinnan bredvid mig, som såg ut att veta, vad okra är. But... men Okra, sa hon, liksom -det är okra. Självklart. Fast vad är okra, frågade jag, Och hon svarade något som jag inte riktigt hörde för bongotrummorna. Är det kött?, frågade jag. Ja, lite kött, lite fisk, lite everything, svarade hon och gungade bort från mig i rytm med musiken.

Det kanske inte spelar någon roll, och det kanske inte finns någon regel men vet någon vad en okragryta/soppa är så skriv!

Hörde jag Maillard?*

Bilden föreställer dagens korv. Det vill säga en orgie i malt viltkött (hjort, rådjur och älg). Egenhändigt malt och blandat tillsammans med trädgårdens örter och lite olivolja. INGA TILLSATSER. Förföriskt gott, serverat tillsammans med vår variant på choucroute - färsk spetskål med kummin och vin blanc!

*Maillard är matnördspråk för fin stekyta, dvs brynt och gött och knaprigt!

Bolmengös

Jag kan inte komma över kärleken: brynt smör. Det är liksom det finaste som har hänt mig i matväg på länge länge. Knäcker lätt en redan från början fin råvara som nylevererat rådjur, eget metad aborre eller ännu varmt hembakt bröd. Fast bäst är kanske kombon: Tiraholmsgös med smörstekta kantareller, brynt smör och våra egna polka,- gul- och rödbetor.

Brynt smör görs genom att bryna riktigt smör i kastrull på lägsta värme under omrörning i 1,5-2,5 timmar för att innan servering silas genom finmaskig sil.