Fikatajm = fram med Monika Ahlbergs böcker. Vi älskar ju Monika förutsättningslöst och om möjligt ännu mer efter att ha lyssnat på henne i höstas. Morotskakan, i den första (tror jag) Rosendalsboken, får ett ganska ljuvligt fluff. Osäker på om det beror på proffsvisp eller att smöret ska smältas innan man vispar ihop det med färskost men i alla fall var det bara att lyfta på hatten och säga Hej fluff till det här. Extra piffigt tycker jag med lite muskot i kakan. Jag tillsatte några ingredienser i receptet á la jag: äpple, nejlika och en gnutta kryddpeppar. MUMS
lördag, mars 13
Morotskaka
Fikatajm = fram med Monika Ahlbergs böcker. Vi älskar ju Monika förutsättningslöst och om möjligt ännu mer efter att ha lyssnat på henne i höstas. Morotskakan, i den första (tror jag) Rosendalsboken, får ett ganska ljuvligt fluff. Osäker på om det beror på proffsvisp eller att smöret ska smältas innan man vispar ihop det med färskost men i alla fall var det bara att lyfta på hatten och säga Hej fluff till det här. Extra piffigt tycker jag med lite muskot i kakan. Jag tillsatte några ingredienser i receptet á la jag: äpple, nejlika och en gnutta kryddpeppar. MUMS
torsdag, mars 11
Vallåsens Värdshus i tiden
onsdag, mars 10
Osso Buco
Man kan tro att jag, i egenskap av kock, kan allt. Och det kan jag. Fast jag har inte gjort allt. Osso Buco har surrat i mitt huvud i flera år sedan den gång jag hörde någon tala om att suga märgen ur ett kalvlägg. Det var under första året i Grythyttan. Sedan dess har jag inte, bara av en slump, trillat över några kalvlägg. Under några veckor nu har jag jobbat med examensarbete och samtidigt lagat mat till utsvultna skidgäster på Vallis. Så hände det nyligen att jag stod med ett par kilo kalvlägg som ganska precis räckte till antalet gäster i restaurangen. Osso Buco var ett måste. Jättegrytan åkte fram tillsammans med vitlöken och vinpavan. Citron revs och persilja hackades. Pommes duchesseskillsen pustades också upp. Det är vad jag kallar aktiv matlagning. Det är mitt jobb. Styv i korken har jag blivit också, såpass att jag serverade min allra första Ossu Buco, utan livlina, till betalande gäster. Östen tordes inte fråga gästerna hur det smakade. En hel sittning passerade så, under tiden som ångesten började tillta i köket. Tänk om det var förfärligt. Så stack det första huvudet in genom köksingången och gav mig beröm. Sedan kom gäster på rad för att tacka hjärtligt för den fantastiska maten. Nu vill jag inte bara skryta, jag följde ett recept och är inget naturbarn i köket, jag vill bara uttrycka vilken enorm glädje jag känner över att ha möjligheten att på arbetstid för första gången laga en blivande favoriträtt och samtidigt få servera den till underbara gäster. Vi har ingen á la carte på Vallis såhär års utan gästerna får förlita sig till den som lagar maten. Det är ett förtroende som jag älskar älskar älskar!
Dessutom (ok) vet jag att långkok+vin+vitlök+örtfrossa alltid blir himmelskt gott. Så någon ren chansning kan det kanske inte klassas som.
onsdag, februari 24
Idag slår vi på trumman för:
Sommaren -09 (känns väldigt -09) fanns en gren av trädet utanför knuten, då såg det ut såhär:
tisdag, februari 23
Trendigt!
Dietist javisst
måndag, februari 22
En hyllning
Jag är tillbaka på fjällhotellet i Halland. Alldeles strålande med danskar, kartoffelmos och risk för ras. Så mycket snö, jag kan inte säga det nog. Och inte är det någonting att skryta om heller, för snö är det i hela landet nu. Något att skryta om vore istället om man hade en alldeles grön plätt utanför huset. Men strunt samma, jag skriver inte för att skriva om snön eller älta vintern. Jag tänkte passa på med en liten hyllning och inspiration. I Malmö finns föremålet för min iver: Restaurang Asia, som serverar vietnamesisk mat som är drömsk. Jag somnar in och plötsligt har jag hamnat på andra sidan jordklotet. Framför mig ligger en bukett färska örter, thaibasilika, marockansk mynta och koriander i olika former. En sax och en soppa senare och allting är så ljuvligt så. Se med vilket engagemang Hunden klipper ner örten i sin soppa. Jag älskar när mat tvingar ätaren att engagera sig sådär. Det går inte att bara sätta sig ner och gapa. Här ska gnuggas, luktas, smakas och pratas.
torsdag, februari 11
Tetider
Vi befinner oss i ett isande men soligt Malmö just nu för konsumentundersökning och uppsatsskrivande. Det är kallt ända in i märgen och tetider. Vi talar om framtiden med ångest och sommaren med kärlek. En sak som jag har tagit med mig från Hong Kong: örtträdgården på Lamma:s färska örtte, som idé inför sommaren. Jag slog mig ner på en träbänk och beställde nåt med citronmeliss och anisörter och några ryck i rabatterna senare stod en ljuvligt doftande kanna uppfriskande te framför mig. Värmande, svalkande och styrkande på kinesiskt balanserat vis. På vandring, på stranden, i tjugo grader t-shirtväder. Inte som nu: hurrburr, på jakt efter första snödropparna, första tecknet på lite värme.
fredag, februari 5
Sortera mera
tisdag, februari 2
Landet brunsås

Det måste erkännas att min provinsialism går överstyr i perioder. (en favvosyssla min mamma och jag har är att gå runt på stormarknader och raljera över ursprungsmärkningar, än en gång har jag outat mitt föhållande till mamma - tur att jag är upptagen, mina bloggposter är inte hämtade ur the game precis) men ja, jag blir ofta elitistisk i saker jag tar för mig. Vilket tyvärr ofta de senaste åren resulterat i svenska klassiska typiska vanliga beigea smaker. Idag var det annorlunda. Vi (inte mamma och jag) var sugna på broccoli. Valet stod mellan färsk spansk eller fryst packad i Ecuador. Ett förhållandevis enkelt val. Och tidigare idag hade jag marinerat entrecote i ingefära och sesamolja. Japansk soja är inget som går att hitta på ICA Hyttan så det fick bli lite vanlig svensk, förlåt kinesisk soja. Det började kännas kosmopolitiskt i köket. Någon sa att det doftade gott - på det där sättet folk säger när det doftar lite spännande. Vi fick feeling. Och ångade broccolin i en ånginsats av bambu. Mimi berättade om Kina och ingefäran plockades sympatiskt upp av lite råsocker och chili. Mycket trevligt och på gränsen till spännande. Så vi balanserade för säkerhets skull upp världsomseglingen med det sista från helgens bag-in-box.