Vi må vara blåbär då det kommer till att driva krog och kanske är det därför som vi känner en sådan samhörighet med andra blåbär. Alldeles utanför husknuten frestar de små fullproppade av antioxidanter och spring i benen. På tal om spring i benen så var det faktiskt då jag sprang 3 km långa slingan som ligger intill Vallis som jag åt mina första blåbär i år, Det är nu fem dagar sedan och som dessert i helgen serveras en alldeles underbar blåbärscrème brûlé signerad Pär. Den som har tid över att komma och plocka frukt och bär får gärna anmäla sig frivlligt, innan vi tar er med våld. Vi stressar med detta. Hemskt vore om trädgården dignar av torra halruttna vinbärsklasar istället för nu: perfekta hallonröda, sprängklara blanka perfekta underbara ÄLSKADE bär. Och det är så långt mitt ordföråd sträcker sig. Moster Annika gick fem minuter runt huset igår och kom tillbaka med ett tiotal kantareller. Så enkelt kan det vara. Fem minuter. Tänk på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar