Är kannibalism den nya råräkan?

Den nya svenska mattidskriften Diné och Dryck verkar förvisso vara en väldigt trevlig publikation, jag undrar mest om det är ett och, eller ett som, som man har glömt i receptet med grillad vitlök? 

"12 stycken pekfinger tjocka vitlökar från Skilleby trädgård"

Chips och dip

För någon vecka sedan kom sympatiska Bjäre hembygd för att lämna varuprover till oss på Vallis. Vi älskar naturligtvis Bjäre - det är sommar först när man betalar skumpan cash med dricksen - men håller oss därifrån på säkert avstånd under ett par för bra veckor just nu. Hursomhelst fick vi ta del av färsk solist och tång- och algsalt (som enligt innehållsdeklarationen dock verkar sakna tång) och ikväll testades proverna för första gången. Solisten friterades till en förrätt och serverades tillsammans med hollandaise. Det var gött och nyss läste jag att Krakas serverar popcorn - och visst, så länge de där kornen är lika närproducerade som våra chips på solist ska inte jag vara den som är den. 

En kyss av regnet

Efter två veckors solsken gav himlen ifrån sig en ljudlig suck och så störtade regnet ner. Örtträdgården klagade nog inte över en blöt kyss. Ingen annan heller. Sofia och Anna fick håret tvättat i ett försök att rädda gäster, dynor och dukar från uteserveringen. Jag stack mitt huvud genom köksfönstret och drog in alla dofter i en berusande inandning. Sedan återgick jag till att göra jordgubbstiramisu som står på menyn från och med nu.  

Pang på

Med våra första betor följer ett problem: användningsområde. Vi älskar betor och tycker mest att det ska användas hela tiden. Men det var med lite vånda vi tillsammans skördade de första polkabetorna häromdagen. Ni förstår, när man skördar egna polkabetor utanför fönstret vill man ogärna att de går till en köttbullemacka, inte heller så gärna syra och knappast gratinera till oigenkännlighet, gott visst men det gör inte våra vackra betor rättvisa. Efter överläggning bestämdes att betorna skulle bakas lätt i ugn och matchas till en diskret gös. Bra så. Ännu mer läsning om den tuffa betkärleken finns här. 

Epasoten

Epasoten som Helen har satt i trädgården har satt igång en diskussion som igår såg ett slut då vi talade med San Franciscopojken Lonnie om örten. Han har levt med örten som en självklarhet i det lika självklara mexikanska köket. Eftersom att enchiladas känns avlägset på vallis frågade vi Lonnie vad annars vi kunde använda epasote till. Det är en great ört sa han. Just fucking use it. Så idag hackade jag ner den med citroncest och grovsalt som fick möra fasanfiléer under dagen. Alltså: epasoten har nu gjort sitt första gästspel i vallåsenska käket. 

Blåbär

Vi må vara blåbär då det kommer till att driva krog och kanske är det därför som vi känner en sådan samhörighet med andra blåbär. Alldeles utanför husknuten frestar de små fullproppade av antioxidanter och spring i benen. På tal om spring i benen så var det faktiskt då jag sprang 3 km långa slingan som ligger intill Vallis som jag åt mina första blåbär i år, Det är nu fem dagar sedan och som dessert i helgen serveras en alldeles underbar blåbärscrème brûlé signerad Pär. Den som har tid över att komma och plocka frukt och bär får gärna anmäla sig frivlligt, innan vi tar er med våld. Vi stressar med detta. Hemskt vore om trädgården dignar av torra halruttna vinbärsklasar istället för nu: perfekta hallonröda, sprängklara blanka perfekta underbara ÄLSKADE bär. Och det är så långt mitt ordföråd sträcker sig. Moster Annika gick fem minuter runt huset igår och kom tillbaka med ett tiotal kantareller. Så enkelt kan det vara. Fem minuter. Tänk på det.

Rådjur, kanin, älg, tillochmed vildsvin (fast ytterst sällan, jag har sett ett) spottar vi ibland i vår omnejd men udda är att se en räv. Min syster berättade att när man ser en räv har man sett en räv för mycket, då kommer rävarna sannolikast att få skabb. Vi kommer inte att servera räv på menyn idag. En macka med snapphanesill från dönadalens delikatesser finns istället. Ganska foxy det med. Vi bor ju mitt i snapphanemeckat så självklart måste det hyllas med en macka. Rostbiff på hjort går också att få tillsammans med Pärs tomatmarmelad. Ikväll finns fasanbröst och rimmad halstrad gös på menyn. Atottalör!

testlunch

Stod i trädgården och plockade lavendel vid lunchtid då en gäst kom fram och frågade vad jag använde lavendel till i matlagning. I hettan svarade jag långsamt och utan att egentligen säga vad mina läppar tänkte men så blev det en lavendelgratinerad chevre till picklade rödbetor på vinbärssallad. Då hade jag redan sagt att det kommer att finnas som en förrätt på menyn ikväll och så snart lunchgästerna hade avlägsnat sig provgjorde jag rätten som lunch till mig och Anna. Mycket riktigt var det en njutning för gommen. Så går det till när vi skriver meny. Ibland.

årets första fänkål...

är äntligen skördad. Jag städade grovköket, tömde komposten och hämtade sen in de här sötnosarna samtidigt. Vår duktiga sous-chef Anna bräserade tunna skivor till al dente, en limegrön nyans och serverade sen till kvällens gös!

Årets första: del ?

Jag önskar att jag kunde sätta någon liten praktikant på att rensa skogen kring Vallåsens Värdshus på blåbär idag. Dessvärre är jag ingen grym pennalist, och dessvärre har vi inga praktikanter - vi måste tournera alla morötter själva! 

Så, ikväll serveras blåbärsbrûle! 

Förtidspensionärerna

När jag ser igenom vår blogg känner jag mig gammal. Mina intressen är, enligt den här bloggen, trädgård, sylt och saft. Och det är okej. Det är präktigt precis som jag har lärt mig att allting ska vara. Käckt. Fast väldigt äkta. Det är någonting som sker med mig då jag kommer till Vallis. Även om jag är ledig måste jag löka runt i köket och visa Anna någon ört som hon inte tidigare har känt till eller gå ut och skörda smultronen som jag inte hann skörda igår. Anna sa det när hon klev in på gårdsplanen igår kväll: 

det är liksom andligt, som om ett väldigt lugn och en väldig tillfredsställelse infinner sig när jag kommer hit. 

Samma sak i gryningen efter en natt med skogens susande och fåglars kvittrande som sömnpiller. Så, allt i bloggen är sant: vi lever pensionärsliv på Vallis i sommar. kvideditt kvidedatt

Dagens ört (Karin Fransson SE mig): citronmålla

Citronmållan är en trevlig ört i teorin, dessvärre doftar den lite gummi, är absolut ätbar och innehar också den goda örtegenskapen att vara väldigt dekorativ. Dock, har jag på den sista tiden kommit på mig själv att använda den mycket mer okreddiga citronmelissen när jag vill ha sträv, parfymerad citrussmak, utan att för den delen använda oetiska citroner. Just nu serverar vi en tomatmarmelad, apelsinsaft och en lemonad - allt på bekostnad av citronmelissen. Och så fort vi kommit på vad som matchar subtil doft av gummi skördas också citronmållan!