Recept på en angenäm kväll

Gör såhär: Låna en bebis och ge dig ut på joggingrunda med vagnen. Ring en kär vän och glöm bort att du kommer alldeles för långt bort från hemmet. Stanna vid en ko och låt den slicka din hand. Skynda lite med tanke på de där mörka molnen. Efter sju km befinner du dig i en lummig dal på en liten liten väg. Se åt vänster, rakt in i ett rådjurs stora ögon. Dra in doften av odunstat sommarregn. I den doften påminns du om att det är bästa svamptider. Förflytta blicken från rådjuret som nu börjat hoppa bort, via himlen som nu börjar ljusna, till den högra väggrenen. Där:

Och lite till. Traska de sista par kilometrarna hem leendes med kepsen full av skogens guld och vagnen av varm lyckligt sövd bebis. När du kommer hem: strunta i att du redan har ätit kvällsmat och att timman är sen, stek kantarellerna i sherry, pepparrot och creme fraise och rulla sedan in dem i den där överblivna pannkakan du har i kylen. + en kall öl. Det ska jag göra. Livet är gott.

La vie en rose

Varje dag i två veckor har jag tänkt fota och sedan blogga om potatisplantorna som tagit fart och frodas i komposten. Det är ju så ofantligt vackert att någonting som förkastats som skräp spritter till, lever upp och tar revansch på det viset. Potatisplantorna i komposten är som en modern fula ankungensaga. Men inga foton har tagits och ni får fantisera fritt om potatisens storslagenhet.

Oj vad tiden går fort. Nu har Manda lämnat oss efter blott ett blogginlägg. Hon kom och gick i symbios med rosornas blommande och vissnande. Det sörjs förstås här i Vallåsenska skogarna. Tills vidare gott folk: en miniserie om rosor. Plötsligt mindes jag: att ta bilder är bra. Någon, kanske var det Manda på hennes sista dag, kom in från trädgården med en påse nyponrosor till mig häromdagen. Det blev rosensocker och rosenolja och rosor på kinderna. Fast det sistnämnda fick jag inte med på bild, det får ni komma hit för att se. Annars blir jag rosenrasande.

Trots den här frestande samlingen av vin och sötsaker i kombo är våra lunchgäster alltför ofta just det: lunchgäster, ni vill ha salt och mineralvatten. När mineralvattnet är slut, går kranvatten med en skiva citron till den saltade fisken. Det är okej. Trots att vi varje dag bakar upp kakor som vi sedan själva tvingas trycka i oss istället för mat till personalfrukost/lunch och middag. Eller just därför. Vad de flesta kanske inte vet är att bästa mellanmålet på sommaren är en lavendelskorpa doppad i rosé. Enda problemet är att det blir kaksmulor i glaset, men så drick vinet som en soppa med krutonger. Varför? Varför inte.

Istället idag fem minuter innan öppning stod jag och stresshackade en grönsak och skar plötsligt halvvägs genom min tumme. Du kan sluta läsa nu om du tycker att det är obehagligt. Fast det borde du kanske gjort tidigare. Överkänslig som jag är för smärta, viftade jag med tummen och sprutade därmed ner min hals med vampyrbettsliknande mönster, slog mig sedermera ned på en pall mitt i köket och fällde några tårar. Mina medarbetare såg nästan lika chockade ut som jag. Det var en svag punkt hos köksmästaren. Så, gott folk, det blir inga grönsaker, ni måste äta kakor.

Gästspel av kändiskock & Emil Jensen

Per Morberg står numera på spishällen och bevakar oss. Han kom med cykelbud på torsdagen för att ge kraft till fredagen. Alla ni som kom: tack för en underbar kväll, alla ni andra: stackars er. Men jag kan nästan garantera att det ges tillfälle även nästa sommar att se Emil Jensen på Vallis. Om jag dessutom alldeles plötsligt blir skitrik hyr jag kanske in Emil på heltid att bara ha att samtala med. Då kan man tänka sig att jag är glad nästan jämt. Men tills nästa gång vi får uppleva kärlek kan vi leva på luft, och mat förstås. Bloggandet har ju alldeles kommit av sig som ni kanske har märkt. Men det betyder egentligen bara att vi har jävligt kul på Vallis hela dagarna. Och det kommer alla andra, som tar sig hit, också ha. Ni ser ju vilket gott humör Per är på.

Hej hej hallå dagboken

Hej hej sommar,
nu har vi sparkat igång ordentligt här på Vallåsens värdshus. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att presentera mig: jag heter Manda och jag är ny här på värdshuset i sommar. Efter ett samtal med Stina så sa hon att jag kunde kalla mig för Lill-värdinna, eftersom det var hennes titel då hon som ung (yngre) arbetade som hotell- och restaurangchef på diverse fjällanläggningar. Pär, å andra sidan, sa att jag var som värdshusets Lorelai Gilmore (och Mimi är Sookie, vem som är Michel låter vi vara oskrivet). Någonstans däremellan har jag sedemera landat och kallas nu officiellt som "platschef".

Så, platschefen informerar:

På lördag vankas det barnens kulturdag här. Alla glada barn, föräldrar och vuxna med barnasinne är välkomna till Vallåsens värdshus för barnslig skulpturrundvandring och måleriskola. Ni som är bekanta med Vallåsens sommarkrog sen tidigare har säkert någon gång blivit serverade av vår eminenta (och tyvärr före detta) servitris Karin Svensson. Allas vår Karin kommer hit på lördag med ett följe av sin kollega från Clowner utan gränser, Camilla Rudh, och ett antal akrobater från Rwanda. Det lär bli fett så kom hit, det blir kak-kalas!

Årets första:

Kantareller!

I väntan på öppning

Tusenskönorna står kavat i gräsmatan, redo att pynta era måltider i sommar.

Penséfrossa

Examen i Grythyttan är avklarad och jag ligger åter på knäna i trädgården och plockar ätbara blommor. Häromdagen firade vi Stina på Värdshuset med en pensédränkt värmlandstårta. Kära läsare, det är lite det här du har att vänta av oss i sommar. Kanske inte just värmlandstårta men väl blomtäckt anything. Sommarrestaurangen öppnar 26/6, med evenemang varje helg hela sommaren. Se vad som händer här.

Ännu mer scenaktivitet

Tjiho! Idag bokades ännu ett fantastiskt äventyr: Emil Jensen står på trädgårdsscenen 16/7. Urunderbart! Inte alls så långväga som Jannok från norr eller närväga som Karin af Knäred men mittimellanväga från den skånska myllan. Skånska är väl ändå landets vackraste språk? Nej Emil Jensens språk är landets vackraste. Det här har inte jag skrivit:

Förra året gjorde emil en av Sveriges största höstturnéer för utsålda teatrar runt hela landet med sin föreställning "En dödsrolig kväll om sorg och saknad". Under 2010 gör han bara några få exklusiva spelningar.

Emil har släppt tre rosade album, den kultförklarade ljudboken "Mellansnack" och gjorde 2007 en uppmärksammad turné, när han genomförde sommarens 300 mil helt och hållet per cykel med gitarren på ryggen, som en personlig men konkret manifestation för hållbar utveckling. Turnén ledde till dokumentärfilmen 300 eMIL som släpptes i våras. Året därpå sommarturnerade han med bland annat Miss Li och Lars Winnerbäck. Förra året såg vi även Emil långfilmsdebutera i Jan Troells oscarsbidrag "Maria Larssons eviga ögonblick". Sedan tidigare är han flerfaldig svensk och europamästare i poetry slam.

På scenen blandar Emil musik och monolog, personligt och globalt, allvar och komik och visar att det egentligen är samma sak.

"Vackrare än såhär blir det aldrig"
Värmlands Folkblad

"Emil Jensen bjuder på enmansshower där han briljerar som musiker, spoken word-artist, komiker och samtidsrapportör"
Svenska dagbladet

Men det är sant. Som smakretare en bild på Emil på vilken han liknar en vänlig gitarrspelande gud i hades:


I väntans tider läs:
Emils briljanta blogg

och lyssna!

Djungeltrumman!

Ojoj. Vallisbloggen har nu kommit ner till till cirka en uppdatering i månaden. Inga recept eller matkreationer idag men folket: misströsta ej ty nerverna spänns inför sommarsäsongen. Djungeltrumman slår nu ett slag för vår kära Klovn Karin från Knäred. Du som följt med oss några år känner kanske igen Karin, som tidigare struttade runt i spetsförkläde bland rosenbuskarna för att skänka kaffe och kaka till var gäst. Numera har hon vandrat vidare i livet, inte så lite heller: från servitris till gränslös clown med hela världen som palett.
Förutom att vi ser på Karin som en del av vår stora härliga vallisfamilj är hon en inspirationskälla som få. I sommar har vi den äran att presentera Karin och vännen Camilla på trädgårdscenen som förespråkare för clowner utan gränser. De tu håller en barnens kulturdag 10:e juli. Ett sidospår i sitt arbete för att återbringa skrattet på platser där det sedan länge har tystnat. Läs mer om beundransvärda clowner utan gränser här. Läs Karins och Camillas blogg från sin resa till Rwanda och Burundi här. Klä barnen i kläder efter väder och pallra er till oss 10:e juli. Oavsett ålder kan jag garantera dig att du kommer uppskatta och minnas den här dagen. Välbekommet!

Vår på Vallis

Ja! Jag har återvänt några dagar till Vallis för ett gästspel i påsk. Här har snön ersatts av blommor och doft av sur mossa. Solsken och vårkänslor. Ett släktkalas har pågått i lokalerna dagarna tre och jag har fått vara med på ett hörn, eller i ett kök. Det bästa är att kalaset önskade svensk husmanskost som tema. Har blivit ett och annat långkok, bland annat dillkött på ekologisk kalv från Söndraby. Våren sjuder i dillkött. Det var faktiskt första gången som jag lagade dillkött och jag gjorde det med inspiration från en av mina kokboksbiblar: Leif Mannerströms Husmanskonst. Oh la la! Ett sådant tillfälle då jag önskar att jag var min egen gäst, vilket jag delvis är vid det lilla personalbordet längst ner i köket. God husmanskost har jag fått av mormor i mitt liv, och nuförtiden när vi ses lagar oftast jag maten. I morgon till exempel far jag till Motala för reunion med mormodern, och med mig tänkte jag ta dillköttet. Det tror jag att hon kommer tycka om.

Ljudet av djungeltrumman

Åter i knäckebrödsland (närheten till knäckebrödsfabriken i Filipstad; studentlivet) och fast i vad vi gett smeknamnet Astrid Lindgrens bakfylla - studentområdet vi bor i - orkade inte gå hela vägen. Stina ringde och meddelade att i söder har snön nu helt försvunnit, men här singlar vita flingor fortfarande tätt. Sista terminen, på själva vintern av vår akademiska bana, låter innehållet i plånboken som ett hånflin. Att köpa en vällagrad ost för sista slantarna är dock regel snarare än undantag oavsett ekonomisk situation. Någon, av vardera jag eller Pär, kan alltid betala för en god ost. Med det sagt vill jag meddela att djungeltrumman från de sydhalländska skogarna ekar ända till bergslagsdjupet. BAMBAMBAMBAM:

Sofia Jannok kommer i sommar 2/6 hela vägen från norraste Norrland till trädgårdscenen! Glöm ananas och kokosnötter - det här är exotiskt. Sofia Jannok är ljudkonst hemmahörande på de finaste av platser. Vilka platser? undrar du kanske nu, jo på bergstoppar höga som havet är djupt med vida vyer och isande vindar. Vi på Vallåsens Värdshus är svaga för höga fjäll och djupa dalar varför vi år för år leker att hallandsåsen inte alls är en sås men en faktiskt topp av rang - som i längden gör oss till drivande av fjällhotell. Därför känns det alldeles självklart att Jannok ska stå med sydsveriges fjäll i ryggen och leverera ljuva toner till vättar, troll, gäster och allehanda kryp i år.



Lyssna här
Läs mer här
Titta på Sofias hemsida här

vårtecken: spontansallad till lunch

Vad är det här undrar ni? Lite zucchini, säger någon kanske. Ja just det, den som blänker. Aprikoser, råstekt blomkål, cashew, feta och lite persilja? - precis. Min lunch? Förvisso. Men kanske främst, mina favoritfärger. Tillsammans på en och samma tallrik i en och samma sallad.

Morotskaka

Fikatajm = fram med Monika Ahlbergs böcker. Vi älskar ju Monika förutsättningslöst och om möjligt ännu mer efter att ha lyssnat på henne i höstas. Morotskakan, i den första (tror jag) Rosendalsboken, får ett ganska ljuvligt fluff. Osäker på om det beror på proffsvisp eller att smöret ska smältas innan man vispar ihop det med färskost men i alla fall var det bara att lyfta på hatten och säga Hej fluff till det här. Extra piffigt tycker jag med lite muskot i kakan. Jag tillsatte några ingredienser i receptet á la jag: äpple, nejlika och en gnutta kryddpeppar. MUMS

Vallåsens Värdshus i tiden

Vi på Vallåsens Värdshus tycker att det är viktigt att hänga med i tidsandan. Därför finns vi på facebook. Där uppdateras event och andra kommande händelser på Vallis. Bara för er kära cybervänner att bli medlemmar. Välbekommet!

Osso Buco

Man kan tro att jag, i egenskap av kock, kan allt. Och det kan jag. Fast jag har inte gjort allt. Osso Buco har surrat i mitt huvud i flera år sedan den gång jag hörde någon tala om att suga märgen ur ett kalvlägg. Det var under första året i Grythyttan. Sedan dess har jag inte, bara av en slump, trillat över några kalvlägg. Under några veckor nu har jag jobbat med examensarbete och samtidigt lagat mat till utsvultna skidgäster på Vallis. Så hände det nyligen att jag stod med ett par kilo kalvlägg som ganska precis räckte till antalet gäster i restaurangen. Osso Buco var ett måste. Jättegrytan åkte fram tillsammans med vitlöken och vinpavan. Citron revs och persilja hackades. Pommes duchesseskillsen pustades också upp. Det är vad jag kallar aktiv matlagning. Det är mitt jobb. Styv i korken har jag blivit också, såpass att jag serverade min allra första Ossu Buco, utan livlina, till betalande gäster. Östen tordes inte fråga gästerna hur det smakade. En hel sittning passerade så, under tiden som ångesten började tillta i köket. Tänk om det var förfärligt. Så stack det första huvudet in genom köksingången och gav mig beröm. Sedan kom gäster på rad för att tacka hjärtligt för den fantastiska maten. Nu vill jag inte bara skryta, jag följde ett recept och är inget naturbarn i köket, jag vill bara uttrycka vilken enorm glädje jag känner över att ha möjligheten att på arbetstid för första gången laga en blivande favoriträtt och samtidigt få servera den till underbara gäster. Vi har ingen á la carte på Vallis såhär års utan gästerna får förlita sig till den som lagar maten. Det är ett förtroende som jag älskar älskar älskar!

Dessutom (ok) vet jag att långkok+vin+vitlök+örtfrossa alltid blir himmelskt gott. Så någon ren chansning kan det kanske inte klassas som.

Idag slår vi på trumman för:

360 grader konst! Stina har kämpat i snart ett år för en skulpturuställning i trädgården och nu kommer den. Jippi! Vernisage bli 5e juni och verken står hela säsongen.
Sommaren -09 (känns väldigt -09) fanns en gren av trädet utanför knuten, då såg det ut såhär:

Trendigt!

Min San Franciscobördiga svåger saknar sina dum sumfrossor. Det kommer nog aldrig någon god dim sum till Sverige, sa han nedslående idag. Jojo tyckte jag, det blir nog nästa sushi, i Sverige handlar allt om trender och blir det trendigt kommer det att dyka upp överallt. L frågade då vad det är som gör någonting trendigt. Någon inflytelserik får framhäva det ungefär, sa jag. Men du Mimi är ju lite utav en undergroundkändis (fanxs!), du kan väl blogga om det och göra det trendigt? Ja, så nu slår jag ett slag för dim sum = droppar för hjärtat. Kom igen alla kockar och kreera några lokala varianter av dim sum! Det är trendigt! Som pepp lägger jag in en bild på tjusiga dumplings som jag slängde ihop på dim sumkurs i Hong Kong. Det är inte alls omöjligt att vi har en egen variant på Vallis i sommar. Jag kommer att ha ytterligare en Hong Kongerfaren kocka i köket. Yay!

Dietist javisst

Jag fick inga hurrarop när jag senast förespråkade min matfilosofi gällande kött: vegetarisk vardag. Det mer lighta alternativet Meet free mondays verkar dock gå bra. Men hallå, vi klarar väl ändå av att vara utan kött i mer än en dag i veckan? Att jag är en icke utövande vegetarian har jag vetat länge, men det är svårt att sätt ord på vad jag är, som en nykterist som dricker ungefär. Ja, en full nykterist. Det är jag kanske också i ordets rätta bemärkelse. Innanför all nedrighet finns en ren själ. Oj vad jag spårar ur, som om jag vore ett pågatåg i snöstorm. Iallafall vet jag vad jag är nu: köttätande vegetarian! I mitt huvud spinns idéer om min nya superdiet - kokböcker och matlagningsprogram. Såhär gör du: ät en femkronorskorv och tänk på en ekologisk morot.

En hyllning

Jag är tillbaka på fjällhotellet i Halland. Alldeles strålande med danskar, kartoffelmos och risk för ras. Så mycket snö, jag kan inte säga det nog. Och inte är det någonting att skryta om heller, för snö är det i hela landet nu. Något att skryta om vore istället om man hade en alldeles grön plätt utanför huset. Men strunt samma, jag skriver inte för att skriva om snön eller älta vintern. Jag tänkte passa på med en liten hyllning och inspiration. I Malmö finns föremålet för min iver: Restaurang Asia, som serverar vietnamesisk mat som är drömsk. Jag somnar in och plötsligt har jag hamnat på andra sidan jordklotet. Framför mig ligger en bukett färska örter, thaibasilika, marockansk mynta och koriander i olika former. En sax och en soppa senare och allting är så ljuvligt så. Se med vilket engagemang Hunden klipper ner örten i sin soppa. Jag älskar när mat tvingar ätaren att engagera sig sådär. Det går inte att bara sätta sig ner och gapa. Här ska gnuggas, luktas, smakas och pratas.

Tetider

Vi befinner oss i ett isande men soligt Malmö just nu för konsumentundersökning och uppsatsskrivande. Det är kallt ända in i märgen och tetider. Vi talar om framtiden med ångest och sommaren med kärlek. En sak som jag har tagit med mig från Hong Kong: örtträdgården på Lamma:s färska örtte, som idé inför sommaren. Jag slog mig ner på en träbänk och beställde nåt med citronmeliss och anisörter och några ryck i rabatterna senare stod en ljuvligt doftande kanna uppfriskande te framför mig. Värmande, svalkande och styrkande på kinesiskt balanserat vis. På vandring, på stranden, i tjugo grader t-shirtväder. Inte som nu: hurrburr, på jakt efter första snödropparna, första tecknet på lite värme.

Sortera mera

I Grythyttan innan CSN och med begränsat köksutrymme blir matlagningen något drabbad. Mest blir det linsgrytor, kålrätter, reaostar och knäckebröd. mellan tuggorna sprudlar vi av idéer inför sommaren, som kommer att bli bättre än någonsin. Mer om det närmre öppningsdatum. En sak som vi grythyttestudenter inte ger avkall på är konsumentansvaret (vilket också delvis är det som jag och Pär skriver C-uppsats om). Hemma hos en klasskamrat möttes jag av denna ambitiösa källsortering. Duktigt tyckte jag, fast sojakorvarna har importerats från Peru muttrade klasskamraten som stod för samlingen.

Landet brunsås

Det måste erkännas att min provinsialism går överstyr i perioder. (en favvosyssla min mamma och jag har är att gå runt på stormarknader och raljera över ursprungsmärkningar, än en gång har jag outat mitt föhållande till mamma - tur att jag är upptagen, mina bloggposter är inte hämtade ur the game precis) men ja, jag blir ofta elitistisk i saker jag tar för mig. Vilket tyvärr ofta de senaste åren resulterat i svenska klassiska typiska vanliga beigea smaker. Idag var det annorlunda. Vi (inte mamma och jag) var sugna på broccoli. Valet stod mellan färsk spansk eller fryst packad i Ecuador. Ett förhållandevis enkelt val. Och tidigare idag hade jag marinerat entrecote i ingefära och sesamolja. Japansk soja är inget som går att hitta på ICA Hyttan så det fick bli lite vanlig svensk, förlåt kinesisk soja. Det började kännas kosmopolitiskt i köket. Någon sa att det doftade gott - på det där sättet folk säger när det doftar lite spännande. Vi fick feeling. Och ångade broccolin i en ånginsats av bambu. Mimi berättade om Kina och ingefäran plockades sympatiskt upp av lite råsocker och chili. Mycket trevligt och på gränsen till spännande. Så vi balanserade för säkerhets skull upp världsomseglingen med det sista från helgens bag-in-box.

inspiration schminspiration

På Akademien har jag fått lära mig en hemskt massa lärorika saker. Som att risotto är en tolkningsfråga, att glass inte nödvändigtvis behöver vara kallt och kanske det allra viktigaste, att inspirationen inte kommer till den som sitter och väntar på den. Så detta är ett försök till att blogga i brist på inspiration. Eller egentligen inte. Jag blev faktiskt inspirerad av den där LCHF-posten mimi skrev.

Jag är en känslomänniska som har svårt för att hålla mig inom ramar, begränsningar och toalettringar. Och dieter. Januarimånader kan ändå alltid få mig på revideringstankar och de senaste åren har jag tagit för vana att bränna ett rejält hål i plånboken med att köpa senare oanvända gymkort i början av varje år. Senast idag gick ett par av mina sista hundralappar till drömmar om ett regelbundet förhållande med ett löpband. Och i helgen gick mina tankar och inspiration till att skapa matkonst av några vildsvinskotletter till något som liknar mer ett klart och tydligt LCHF-projekt än ett mer för mig vanligt kreativt kolhydratskaos. Här är en bild på vad som tydligen är helt i enlighet med en bra LCHF-diet. Vildsvin och gräddig sås.

EDIT: Såsen innehåller cider. Se där. Jag kan inte. sa ju det.

Tankar om LCHF

En nära vän i Grythyttan har anslutit sig till, och börjat missionera för LCHF (low carb high fat). Dieten, eller livsstilen, går ut på att minska kolhydrater och öka fettintaget i kosten. Strikta anhängare påstår sig gå ner 10 kg på två månader. Jag har fått berättat för mig att med dieten ska idealvikten nås för att sedan för alltid hållas. Att det gör dig piggare och gladare. Att det förebygger hjärtsjukdomar och diabetes. Visst.

Jag följde något motvillig men nyfiken med på LCHF-seminarium i Karlstad igår. Föreställde mig något liknande ett sektmöte, vilket inte var helt fel. Seminariet var precis så manipulerande och motiverande som jag väntat. Jag tror också att det går att lura i människor lite vad som helst med en powerpoint innehållande diagram, historiska återblickar, svåra namn på okända och kända vetenskapsmän, teckningar av Da Vinci och evolutionsläran. I fikapausen var jag mer eller mindre övertygad om att det inte finns några belägg för att den mathållning som är rådande idag är hälsosam för kroppen. En känsla av att ha blivit grundlurad i hela mitt liv. Att om forskning hade gjorts tidigare skulle jag varit Kate Mosssmal och för alltid frisk nu.

Andra halvan av seminariet hölls av en som påstår sig ha tappat mer än 40 kilo på två år med dieten. Föreläsaren berättade också att hon aldrig har ätit så gott som hon gör nu. Detta goda visade sig bestå av minst åtta ägg om dagen. Ett klick till hennes blogg och jag ser det minst aptitliga jag skådat på årochdar. Men det beror kanske på begränsade matlagningskunskaper snarare än kosten, åtminstone om jag ska tro min frälsta vän. Efter seminariet köpte jag godis och gick på Avatar och glömde allt som hade sagts. Men idag fann jag mig själv göra LCHF-riktigt lunch. Och lyckligare?

Soppa på kokosmjölk och palsternacka (borde förstås varit någon ovan-jordgrönsak), smaksatt med ingefära, chili och koriander. Oststavar och salami.

Vad ska vi tro om det här?

Studentlyx

Studentlivet är för det mesta: för mycket tid - för lite pengar. I Grythyttan finns det, ekonomiskt fördelaktigt nog, inte mycket att spendera sina tillgångar på. När det behövs lite studentikos lyx möts vi i byns hjärta för timtals långa frukostar. Färskpressad juice, tre olika dagstidningar och en hel dag räddad. Det faktum att jag orubbat fullkomligt älskar frukosten som måltid gör de här tillfällena till de bästa jag har upplevt i Grythyttan. Hotellfrukost = bästa tänkbara måltiden. Här för prisvärda etthundratjugofem riksdaler.

Vad är en skjorta värd?

Eller snarare: vad är värt att offra för det perfekt knapriga fiskskinnet? Middagar som blir till i Grythyttan är barndomslyx = (här:) lax. Nuförtiden är lax vardagsmat för många, men jag växte upp i en värld där lax var festligt, och det sitter till viss del i. Idag vill jag ha den såhär: med skinn på, så att den sidan kan knaperstekas till något alldeles enastående i smör. Jag gjorde det till mina rumies i nya ljusblå bomullsskjortan (i älsklingsstil) då det spratt till i pannan och hela min överdel blev täckt av fettprickar. Var det värt det? Ja, tyckte vi som knaprade i oss det där perfekt krispiga skinnet tillsammans med vitlöksgratinerade rödbetor och lökpuré.



Nja, såhär dagen efter kanske. Fläckborttagningsmedel finns inte i världens ände så husmorsknep är välkomna!

Stopp

Kära läsare, jag ber om ursäkt för oplanerad bloggpaus. Nu är Pär och jag igång med examensarbete i Grythyttan. Det blir en konsumentundersökning för ett av världens mest framgångsrika företags räkning. Känns bra att få in foten där den kan gro och växa med lite näring. Grythyttan är så som Grythyttan ska, idylliskt och avlägset. Som om resten av världen inte existerade. Stopp. Jag glömmer inte min sista kväll i HK. Världen existerade då. En stereotyp italiensk mamma med cigarett i ena handen och pistol i den andra. Ett glas champagne och PANG. I billiga träningsbyxor och filttofflor ryckte hon i min axel för att visa mig hennes bästa skor, ett par klackar i sammet signerade Chanel. På spisen puttrade hummer i tomatsås - norditaliensk stil. Hennes pappa var kock. Hennes man är kock. Hon lagar mat som doftar och smakar som italienska havets grunda botten. Ljummet (smaken alltså inte temperaturen) och salt. Hav, kyla (som i kylan under svensk sensommar - en fuktig kall vind utan ursäkt). Överraskande, skrämmande och lyckligt, som när en lång vandring slutar vid en återvändsgränd. Men återvändsgränden visar sig ha en övernattningsstuga vid en sjö. Rodnad över kinden och lite längre kvällssol, lite fylligare vin, lite vackrare röster.




Recept: Åk till en plats där ingen känner dig. Prata med människor. Bjud in dig själv på traditionsenlig familjemiddag på julafton. Sätt på dig finkläder och förvänta dig ingenting som du någonsin har upplevt.

Värmande

Tyst har det varit här på bloggen. Som om snön inte bara dämpat men helt eliminerat alla ljud. Om man nu tänker på ord som ljud. Annars kan jag skylla på isolering, vilket på sätt och vis är sant. Medskribenten Pär har försvunnit någonstans mellan lejon och giraffer på savannen i Sydafrika. Där är det säkert varmt som det är kallt här i Sverige. Igen idé att hänga läpp för det. Istället tömmer jag kryddburkar i en orientalisk (?) drömsoppa. Tänkte på den där vietnamesiska som jag åt i Hong Kong och improviserade med det som fanns i mina egna gömmor. Helt vegetarisk dessutom. Mums och värmande.


Orientalisk (?) dröm för 4

Soppa
1 hackad gul lök
1 slantad morot
lite olja att steka i
1 dl förvälda sojabitar
Kryddfrossa, exempelvis:
Anis, Spiskummin, Cayenne, Kryddpeppar, Ingefära, Kardemumma, Nejlika, Curry, Timjan, Rosmarin, Oregano, Persilja,
eller vad man finner hemma. cirka ett kryddmått av varje.
1 burk passerade tomater
1 dryg liter grönsaksbuljong
1 skvätt torr sherry eller vitt vin

Vitlökskrutonger
blandade brötbitar i kuber
1 stor klyfta riven vitlök
1/2 dl olja

Pimpad Gremolata
1 del finhackad persilja
1 del rivet citronskal
1 del riven vitlök
1 del riven stark ost, tex cheddarn som blev över från julen.
1 del hackad mandel

Fräs lök och morot i olja tills de börjar mjukna.
Tillsätt sojabitarna och kryddning.
Fräs allting någon minut innan de passerade tomaterna och grönsaksbuljongen tillsätts.
Koka upp och låt sjuda ett tag. Smaka av och krydda eventuellt mer.
Stänk i lite torr sherry på slutet.

Blanda olja och riven vitlök och krama in i brödbitarna innan de rostas krispiga antingen i stekpanna eller på plåt i ugn.
Blanda alla ingredienserna till gremolatan.
Häll upp soppan i serveringsskålar, lägg i önskad mängd krutonger och täck dem med gremolatan. Servera till ett litet glas torr sherry eller grönt te.

Från Fjällhotellet

Hej Vinterland! Så förtjusande att återvända till ett snöklätt Vallåsens Värdshus efter sex veckor i Hong Kong. Mina fingrar är nu spruckna av kylan och näsan vill inte fungera som den bör men vad gör det? Vi har haft snö i mer än en vecka för första gången på ungefär sjuhundra år i södra Halland. Det är alldeles strålande och underbart. Inte alls den svenska blaskvintern som jag bävade för att komma hem till. Hotellet fylls åter av upprymda köpenhamnsbor och skåningar och jag har kastats in i arbete utan att hinna sova ut något jetlag. Kanske lika bra så. Mustiga puréade soppor och nybakat bröd till alla som kommer hem från backen. Backen? undrar du kanske. Jo, Vallåsens Värdshus har sin bästa säsong på vintern med en km till södra sveriges bästa nerfarter och norra europas modernaste snökanoner (eller nåt sånt, det låter ju bra så). Vi har fjällhotell med varma visor och öppen eldstad, bastu och badtunna. Och nu när snön ligger vit på taken är stämningen liksom precis så som den ska - fantastisk. Jag och clownen Karin gör ett avbrott i vardagen och arbetar några kvällar ihop som förr i tiden. Sen blir det åter till Grythyttan och C-uppsats.